Arabisk dröm i luften

På söndag kväll packade vi iväg oss till Heathrow. Flygresan därifrån till Kathmandu via Abu Dhabi var helt underbart fantastisk, allt gick helt massor över förväntningarna. För det första lyckades vi checka in våra överfulla väskor utan att behöva betala för övervikt. :) För det andra lät de oss utan att gnälla gå ombord med 7 st handbaggageväskor + Anila (rullväska, ryggsäck, Anilas skötväska, min handväska, kameraväska, datorväska och en taxfreepåse). :)

Vi flög med Förenta Arabemiratens flygbolag Etihad Airlines, ett av de billigaste bolagen mellan Europa och Nepal. Fast jag egentligen vet att arabstaterna är rika och har fina flyg, så klarade jag nog inte helt av att skrota fördomarna förrän vi steg ombord. Planet var helt super deluxe: privat flatscreen för alla med underhållning bestående av 110 tv-program, 76 filmer, över 30 datorspel och mängder av musik och radioprogram. Jag skulle ha kunnat bosätta mig där. :) Anila fick en babykorg som hängde på väggen framför oss (vi var alltså längst fram), och till vår extremstora förvåning sov hon gott där hela vägen från Heathrow till Abu Dhabi (7 timmars flygtur) och över hälften av vägen från Abu Dhabi till Kathmandu (4 timmars flygtur)! Så vi fick äta den härligt goda maten helt i fred och leka med underhållningsutrustningen så mycket vi bara hann och orkade. Det enda minuset var att det inte fanns några säkerhetsbälten i babykorgen, och den hängde ganska högt upp, så vi vågade inte båda sova samtidigt. Så jag var nog ganska irriterad på mig själv när jag märkte att jag trots den vänliga servicen, goda maten och fina utrustningen ändå hajade till och fick kalla kårar allt emellanåt av besättningens interna arabiska kommandon i högtalarna. Äckligt djuprotad irrationell koppling mellan araber och flygkapningar, alltså.

Abu Dhabi flygfält var helt ok, rent och fint men inte särskilt stort. Anila sov nästan hela tiden vi var där också (3 timmar) förutom en liten stund då hon lekte med isbitarna i mitt cokisglas ;-) Flyget från Abu Dhabi till Kathmandu var precis lika deluxe. Vissa saker var t.o.m. ännu finare, eftersom vi flög dagstid. När vi närmade oss Nepal och jag gick på WC kunde jag därför beundra Himalayas höga toppar genom wc-fönstret. En utsikt som inte ens Tornis vessa kan slå (tror jag, men har aldrig varit där). ;-)

Packat och klart

Nu har jag fixat hela packningen och vi är klara för avfärd. De har ingen våg här, så jag vet inte exakt hur mycket väskorna väger, men jag tror de är ganska ok. Jag utnyttjar till fullo passagerarens rätt att ha sin kamera, dator, handväska, litteratur, paraply, jacka etc. utanför handbagaget, och räknar med att de inte väger vårt stentunga handbaggage... Checked-in bagaget väger kanske 5 kg för mycket, men jag hoppas de ser mellan fingrarna med det också.


Skriver mer när vi kommit fram till Kathmandu. Vårt plan landar där på måndag eftermiddag, så jag skriver mer tidigast på måndag kväll, möjligen först på tisdag. Rajus föräldrar kommer att möta oss i Kathmandu, och vi ska bo på samma hotell som dem i två nätter före vi far vidare till Pokhara. De ville inte bo i Thamel, turistområdet i Kathmandu, utan i ett hotell på något mindre turistigt ställe, där jag inte vet om jag hittar internetcafeer lika lätt.

Solig trip till Richmond

Ursäkta för den missvisande rubriken i förra inlägget. Här kommer texten som förklarar rubriken, och lite till text dessutom. Jag har haft lite problem med tekniken, men nu borde det fungera. Vi är dessutom 10 personer + Anila som delar ett och samma datorrum som dessutom är ett sovrum för 4 av oss, så ens att hinna använda datorn har varit ganska challenge ;-)

I dag mitt på dagen har vi kommit hem från vår övernattningsutfärd till Rajus kompis som bor i Isleworth, en supersöt förort nära ännu sötare Richmond i sydvästra London. Vädret är helt toppen här just nu, så i går spenderade vi eftermiddagen med att promenera i den lummiga och mysiga strandparken som går längs Thames stränder i Richmond:

På kvällen åkte vi till en stor park nära Richmond, där det finns en massa hjortar och andra vilda djur. Vi såg säkert typ 300 hjortar, en massa gäss och ankor och svanar, ett par ekorrar och en räv. Tyvärr lyckades jag inte fånga en enda hjort på bild, för de var antingen för långt borta, eller så såg vi dem på nära håll från bilfönstret. :-/ Jag lägger ändå hit en bild från parken, med Rajus kompis Niranjan och hans son Divesh:

I det här fina vädret ser t.o.m. Sudbury Hill, förorten där Rajus syster bor, lite mer inbjudande ut. I duggregn och askgrå himmel har det här stället verkat närmast depressivt nedgånget. Lägg till det att vi bor 11 personer (Anila, Raju, jag, Rajus syster, hennes man, deras 4 tonåringar och 2 inhysta nepalesiska studerandeflickor) i ett över 100 år gammalt, bristfälligt renoverat engelskt radhus med bara 4 sovrum + vardagsrum + litet kök + badrum = trååångt. Bakgården är belagd med stenplattor och har inte en enda grönväxt eller ens lite gräs, samma gäller framgården. Inredningen här är sådär typiskt nepalesiskt minimalistisk, dvs. total avsaknad av stil och egentligen ganska total avsaknad av möbler överhuvudtaget. När det tillverkas så många fantastiskt vackra utsnidade trämöbler och dekorativa inredningstextiler i Nepal så förstår jag inte varför så få nepaleser har kommit på tanken att använda dem också. Kontrasten till Rajus kompis nybyggda mysiga lägenhet med helt ok smakfull inredning och allt i helt tip-top skick var hur som helst ganska markant. Men inte heller den var nepalesiskt inredd, utan såg närmast ut som en finsk sommarstuga (sådana där lite klumpiga, ljuslackerade möbler med runda former).

Just nu är jag ensam hemma med Anila. Raju är och shoppar med de andra barnen, hans syster och hennes man är på jobb och studerandeflickorna är inte heller hemma. Vi tönkte ta det lite lugnt i dag och i morgon, så att Anila hinner bli ordentligt frisk och utvilad förrän vi flyger på söndag kväll. Jag måste dessutom tvätta byke och försöka hitta på något sätt att få våra ca 10-15 kg övervikt att försvinna i vår packning. Vi hade alltså 8 kg för mycket då vi kom från Finland, nu har vi ännu mer eftersom Rajus syster hade en del gåvor hon ville skicka till Nepal, och dessutom en hel del kläder och andra gåvor hon har gett till oss och framförallt till Anila.

Ska ta itu med packningen nu, skriver mer i morgon!

Sightseeing och febersnuva

Jag addar mera text om jag hittar pa ett satt att koppla min egen maskin till natet, eftersom openoffice filer tydligen inte kan oppnas i word. :/ Jag har en lang text sparad i open office som jag skickar ivag sa snabbt jag fattar hur jag ska gora det...

Pa den har bilden tittar vi pa fontaner vid Wembley Stadium:Har ar vi vid Tower Bridge:

Har ar vi hemma hos Rajus syster:

Den har bilden ar fran ett cafe i Camden market:

Och har turistar vi vid Piccadilly:

Har kommer texten antligen:

Nu har vi sett oss omkring lite i London, och gjort allt möjligt annat mer eller mindre planerat också. På måndag gick vi som planerat och tog en titt på Wembley Stadium utifrån, och ett shoppingcenter här nära. På tisdag åkte vi in till centrum. Vi promenerade längs flodstranden, gick över Tower bridge, tog en flodbåttur till Westminster och promenerade därifrån till Trafalgar square och Chinatown. Vid det laget började Anila dessvärre se ganska trött-hängig ut, istället för bara se hängande-hängig ut på Rajus mage i Babybjörn-selen. Vi åkte därför hem, och märkte där att hon hade över 39 grader feber!

Nästa dag var vi hemma hela dagen. Anilas feber höll i sig, men hon orkade av någon anledning ändå vara hyperaktiv större delen av tiden, och tog (visserligen i misstag, så det räknas nog inte helt) sitt första steg framåt utan stöd (!). På kvällen steg febern till 40,2 grader, och hon hade en 15 minuters hysterisk skrikattack, med påföljden att Raju tyckte att vi nog absolut måste ta henne till en läkare genast. I taxin på väg till sjukhuset piggnade lilla fröken till, och i väntrummet var hon igen sig själv: klappade i händerna, skrattade, petade och tuggade på allt och alla hon bara kom åt och sade tatatatata dädädädä och annat gulligt. Väntrummet var ganska fullt och vi hamnade sitta där i över två timmar. Jag kan tänka mig att hon lyckades suga åt sig alla bobbor i hela nordvästra London under den tiden. Hur som helst konstaterade läkaren att hon inte har varken öroninflammation eller något slem i luftrören, utan helt enkelt bara vanlig feber och rinnande näsa. Hon ordinerade oss att fortsätta med febernedsättande tills febern går över. Helt onödigt besök med andra ord. Britter ger för övrigt alltid febernedsättande medicin oralt. De mäter inte febern i rumpan heller. Vi fick ganska konstiga blickar. ;-)

I dag morse mådde Anila redan mycket bättre, så vi tog en tur till Camden town på eftermiddagen. Camden market var, helt som jag gissat, helt min plats. Jag skulle ha kunnat spendera minst en vecka där. Av hänsyn till de andra nöjde jag mig ändå med bara några timmar. ;-) När vi kom hem på kvällen var Anila redan helt feberfri, och är det fortfarande. Skönt, för det har minsann inte varit enkelt att få ner brittisk oral febernedsättande medicin i henne, hur mycket jordgubbe eller apelsin den än föreställer sig smaka.

I går natt hade vi förresten en mus i vårt sovrum. Som gnagade hål på ändan av ett av Anilas favorit-riskakapaket. Tur nog alltså bara ändan, så vi behövde inte kasta bort hela paketet (vi har bara 4 paket med oss). Vi räknade inte med att redan här i London hamna gömma undan allt ätbart (sedan i Nepal såklart nog). En annan sak jag inte räknade med att skulle hända, är att få nyheter om massaker på AlJazeera – om Finland (andra massakers såklart nog). Det talas/skrivs om Kauhajoki i alla andra medier här också, men det råkade alltså vara från arabiska AlJazeera jag hörde det först.

I morgon ska vi till Rajus kompis och stanna där över natten, om inget oväntat händer med Anilas hälsa före det.

Ha det bra!

Flygning nr 1 avklarad

Beklagar avsaknaden av aao-prickar. Hoppas det blir lasligt anda.

Nu har vi just sovit forsta natten i London. Anila verkar ha anpassat sig bra, forutom att hon saklart annu fungerar i finsk tid, sa jag hamnade vakna redan 5.30 lokal tid for morgon-wc... :-/

Sjalva flygningen hit gick fint: da planet lyfte ammade jag och hon reagerade inte alls for varken ljud eller tryckskillnader. I luften hade hon ibland lite trakigt, men vi lyckades underhalla henne med diverse tidningar, riskakor, majsbagar, leksaker etc. Stackars staderska som hamnade roja upp vara platser efter flygningen :P Landningen gick bra, eftersom hon upptackte en ny lek: dra ner fonsterluckan. Sa vi drog luckan upp och ner och upp och ner sakert 20 minuter nonstop, Anila var helt i extas och i slutet av leken sag hon stora flygplan och bilar utanfor fonstret (vi hade landat) sa hon pressade nasan mot rutan och tittade pa dem istallet. :)

Idag ska vi ta det lugnt hela dagen, i morgon blir det sigtseeing och i slutet av veckan ska vi halsa pa nagon annan Rajus bekant som bor har i London.

Babymat

Googlade på "Nepal infant food" och "Nepal baby food" och så gott som alla träffar inkluderar antingen orden mortality, death eller malnutrition....inte så värst uppmuntrande.
Nestle verkar bara sälja Maggi-pasta/nudlar och choklad i Nepal, ingen babymat. :(
Nutricia har slutat verka i Indien år 2003, ingen info om Nepal.

Så jag hamnar nog tydligen ta med alla 15 burkar babymat ändå, så att vi har till alla flygresor och lite extra. :-/

Däremot hittade jag en ganska roligt skriven artikel om en familj som gått på vandring i Himalaya med en 1-åring och en 2-åring, som fick mig att flabba (men å andra sidan var dess djupare message inte heller särskilt upplyftande). Här är den: http://www.guardian.co.uk/travel/2007/apr/22/escape.familyholidays.walkingholidays

Packa packa...

Håller på att bestämma vad som ska med. Inte så lätt alls, framförallt inte som "travel light" aldrig riktigt varit min grej. :-/
Redan Anilas 15 babymatsburkar väger mängder, och hennes majsbågar tar flippat mycket utrymme. Raju menar att de nog har burkmat i Nepal också men jag är tveksam. Å andra sidan minns jag när jag före första resan köpte tandborstar och -kräm och sedan hittade helt samma produkter (men billigare) i butikerna där. Så visst kan han ju ha rätt också.

Resekärran som jag köpte är förresten helt fantastisk. Jag är jättenöjd med den, och hoppas verkligen den överlever transporten till Nepal. :)

Vi har också köpt en BabyBjörn bärsele från huuto.net, som Raju stolt bär omkring Anila i (mina bärsjalar var för kvinnliga för honom). Hon trivs också i selen, och somnar enkelt där om hon är trött. Så inte alls så dum investering det heller.

Nu ska jag gå och försöka halvera högen med kläder som jag skulle vilja ta med till Anila, och sedan göra samma med mina Londonkläder. Nepalkläder har jag tur nog redan där (förutsatt att ingen mal eller annan ohyra ätit upp dem sedan jag såg dem senast för 4 år sedan, såklart...).

Resekärra

Jag ropade in en kärra för Anila idag på huuto.net. Återstår att se om den överlever transporten först från Seinäjoki hit och sedan flygen till Nepal via London...
Som den är nu ser den toppen ut på bild: både handbroms, 4 hjul, ordentlig fjädring, snygg färg och stor sufflett: alla mina krav uppfyllda på en och samma kärra. Helt fanstastiskt :)

Välkommen till bloggen

Hej alla!

Jag tänkte låta bli att spamma er med resemail den här gången. :) Eftersom jag gissar (hoppas?) att någon ändå är intresserad av att läsa hur vi har det, så kommer jag att skriva allt sådant hit. Jag kommer nog att läsa min e-mail helt som vanligt, så det är fritt fram att skicka mail dit, jag svarar så fort jag hinner. Telefonen lämnar jag hemma (eller håller mestadels avstängd, har inte bestämt vilket ännu), så skicka inget dit.

Ännu är det 2 veckor kvar till avfart. Skriver vidare närmare resan!

Linda