fredag 16 december 2011

Hemresan och lite till

Vår superba nät-operator fick vårt nät kopplat redan i går och inte om två veckor :) Tänkte därför kommentera hemresan, medan jag ännu kommer ihåg den.

Vi skulle alltså flyga från Pokhara till Kathmandu för att vinna lite tid. Eftersom morgonflygen vi tidigare åkt med alltid varit 2-4 timmar försenade pga morgondimma hade vi tänkt taktisera och flyga mitt på dagen istället. Det skulle kanske ha lyckats. Planet anlände till Pokhara från Kathmandu ca 1 ½ timme försenat. Vanligen tar det bara typ en kvart för dem att lasta ur passagerare och baggage och fylla planet startklart igen, men men....nu visade det sig att planet hade något fel på ett hjul, så vi hamnade vänta på följande flygplan från Kathmandu. Det blev nästan 3 timmar extra i ett litet tråkigt väntrum (vi hade redan checkat in och gått genom säkerhetskontrollen till gaten då vi fick veta om problemet) :-/ Själva flygturen gick sedan snabbt, när planet äntligen kom.

Inikas favvissysselsättning: leka telefon med en söndrig datormus

I Kathmandu shoppade vi mest, åt på vår favoritrestaurang (sydindiska Nandan vid New Road) och packade väskorna. Vi hade 75 kg i baggaget på flyget mellan Pokhara och Kathmandu (vilket vi hamnade betala ca 3 euro i överviktsstraff för ;-)). I Kathmandu packade jag allt tugnt i handbaggaget. Trots att vi köpte en massa, och dessutom ju packade ner vårt blombord i trä, så vägde väskorna vi checkade in bara ganska exakt 70 kg då vi checkade in för vårt Delhi-flyg. 20+20+20+10 kg fick vi ha med oss, så det var sällsynt exakt ;-) Tur att ingen checkade vad handbaggaget vägde...

Inikas andra favvissysselsättning: krypa runt med Anilas crocks på händerna ;-)

I Delhi hade vi tänkt bo på flygfältshotellet, dit vi trodde att vi snabbt skulle kunna checka in. Vårt plan anlände vid 16.30-tiden på eftermiddagen. Vi vuxna hade inte ätit annat än ett stadigt morgonmål vid 11-tiden den dagen, hade tänkt äta mer på flygfältet/hotellet. Men men... vid transitdesken meddelade de att de inte kunde ge oss tillstånd att gå in i terminalen utan boardingpass, och dessa kunde vi bara få från Finnairs office, som var stängd fram till 6 följande morgon. I utrymmena vi hade tillgång till fanns ingen mat, bara en maskin där man fick köpa dricka och chips. Raju försökte flera gånger övertala personalen att handskriva provisoriska boardingpass till oss, förgäves. De ringde hit och dit till sina chefer och chefers chefer, men alla bara beklagade situationen och menade att de inte kunde göra något åt saken. Tillsist gick de med på att ringa till den man som är ansvarig för säkerheten på hela flygfältet, och denna högt uppsatta man menade först per telefon att han inte heller kunde göra något åt saken. Någon timme senare, när vi väntat i transitrummet i omkring 6 timmar, kom säkerhetsansvarsmannen dit för att träffa oss face to face. Han var hur trevlig som helst. Han såg på Inika och Anila som jagade uppdruckna mangojuiceflaskor av och an på det lutande, heltäckandemattaintäckta golvet, lyssnade på vårt önskemål om att inte behöva tillbringa hela natten i det där samma rummet utan mat, och så utbrast han bara att "varför har ingen tidigare förklarat situationen som den är, att vi inte har ätit och har små barn" och så helt plötsligt drog personalen fram en hel bunt tomma finnair-boardingpass, handskrev dem vi behövde på nolltid och så fick vi äntligen äntligen checka in på hotellet :) Vid ungefär midnatt åt vi sedan middag (eller lunch, för att vara exakt) på indiska McDonald's (Anilas önskemål). Så gott har nog aldrig en McSpicy Paneer smakat tidigare (inte för att jag tidigare ätit sådana cottagecheeseburgare...) :)

Inika och Ashika busar i vagnen tillsammans med Bishnudidis hemhjälpsflicka.

Hotellet var helt toppen (men smakar det så kostar det...) och hemresan med Finnair gick enligt planerna. Finland ser ut som då vi åkte (regnigt), men typ 10 grader kallare. Inte precis vad jag hoppats på. Men det är ju kul att träffa vänner och familj igen såklart.

Det bästa med resan var nog att Anila lärde sig tala nepalesiska helt flytande, och det har hon fortsatt med här hemma också. Så var det också skönt att ingen hade några värre magsjukor, inte ens Inika som åt allt som kom i hennes väg (bådefrån marken och tallriken...), eller Anila, som åt lösglass nästan varje dag. Här i Finland är det fantastiskt med varmt, rinnande vatten, att kranvattnet är drickbart, att det finns en fungerande tvättmaskin.  I Nepal var det å andra sidan skönt att få maten tillredd och serverad varje dag, så att det bara var barnens mat jag behövde fixa med. Den tid jag förlorade på handtvätt av kläder och blöjor vann jag nog nästan helt tillbaka på att vår hushållerska skötte matlagningen. Här i Finland diggar jag också att ha tillgång till bil och till kollektivtraffik som det går att transportera barnvagnen i, så att jag självständigt kan åka in till stan eller varthelst jag vill.

Bua poserar coolt till fotograf Anila

I Nepal var det skönt att bara vara, liksom frånkopplad från alla planer och omvärlden. Här har jag på nolltid igen lyckats fylla kalendern med allt möjligt program, och spenderar tid på nyhetssidor, tv-nyheter och med dagstidningen i famnen. Det fascinerar mig hur jag bara kan vara där i Nepal, sitta hemma i flera dagar utan att egentligen ha något annat program än att typ tvätta kläder och laga mat och sköta barnen, och ändå inte bli helt tokig. Här känns det som om jag bara inte kan ha en tom vecka i kalendern, jag blir frustrerad och känner mig onyttig, oduglig, lat och får angst av att bara vara hemma. Så mer eller midre omedvetet bokar jag alltid in en massa tillställningar, besök till vänner/släktingar, resor till bibliotek, butiker etc etc, tills jag har så mycket att göra att jag knappt hinner med ens det nödvändiga städandet och matlagandet hemma. Hmm.

tisdag 13 december 2011

Hemma igen

Vi är nu, sedan i går kväll, hemma igen. Resan gick helt ok. Skriver mer då jag får nätet igång hemma (om ca 2 veckor, menade operatören), jag hade tydligen sagt upp vår nätförbindelse innan vi reste...

God Jul!

torsdag 8 december 2011

Packning och diverse fester


Har sådär smått börjat packa idag. Har packat en hel kappsäck (den största) full redan, ändå ser man typ ingen skillnad då man tittar i vårt rum… Vi har inte köpt så väldigt mycket saker den här resan, däremot förde vi väldigt mycket saker hit, så det borde inte vara något problem att få allt att rymmas. Inte ens det ihopfällbara lilla bord som vi har väntande på oss i hotellets förvaringsrum i Kathmandu… Vi bestämde oss att flyga till Kathmandu igen, det är så mycket skönare än att åka buss. Raju ville dessutom inte åka förrän på fredag, jag hade velat åka redan på torsdag för att hinna shoppa utan stress. Att flyga borde vara en kompromiss (förutsatt att det inte är dimma och planet är extremförsenat eller helt annullerat). Vi flyger på fredag vid 11-tiden på dagen från Pokhara, landar i Kathmandu 25 minuter senare. Vårt flyg till Finland via Delhi avgår på söndag eftermiddag, så vi har ca 2 dagar tid i Kathmandu.

Anilas födelsedag gick förresten fint. Skräddaren lyckades fixa mina byxor. Inte helt lika som jag beställt, men tillräckligt bra ändå. Vad gäller Anila så torkade hon bort alla tikas genast när hon fick dem, helt som hon sade att hon skulle göra, men ingen tog problem av det. Födelsedagskakan (choko-gräddtårta) vägrade hon smaka på, men hon beundrade Spiderman-motivet ovanpå kakan ;-). Bästa presenten var en bomullsjacka med fleecefodring som hon gått klädd i typ varje dag sedan dess. Vi har också läst ”busiga apan rymmer” nästan varje kväll.

Bröllopssäsongen började ungefär samma dag som Anilas födelsedag. I Nepal gifter man sig bara vissa tider om året, för att få så lyckligt äktenskap som möjligt. Bua och/eller Ama har varit på 3 eller 4 bröllop den senaste veckan, Raju och jag var också på en bröllopsfest. Inbjudningarna har kommit som mest 5 dagar i förväg, en inbjudan kom dagen före bröllopet! Det finns inget fungerande postväsende i Nepal. Istället har någon av brudparets familjer anställd kurir personligen hämtat inbjudningskorten hit hem till oss.

Nepalesiska bröllop firas i dagarna de tre. Första dagen firas bröllopsceremonin, då det unga paret gifter sig. Följande dagar firas bröllopet för olika gäster. Vi var bjudna på festen för dag 3, Raju var dessutom bjuden till männens fest dag 2. Eftersom vi var bjudna som gäster från brudgummens sida (vi känner hans bror, som var i Australien samtidigt som vi) så kunde vi komma dit och äta och ta för oss utan att ens ge någon present. Om vi skulle ha varit bjudna som gäster från brudens sida skulle vi ha förväntats ge någon gåva som ett bidrag till hemgiften. Festen var en kvällsfest. Enligt inbjudningskortet var den från klockan 5 till 8, men vi for därifrån typ kvart över 8 för att lägga barnen (som inte var med oss) och då var nog större delen av de kanske 200 gästerna ännu där. Festen var på innergården av ett hotell, som ägs av brudgummens familj. All träd och buskar på hela den stora gården var dekorerade med olika ljusserier (typ julbelysning) i olika färger. Där fanns en otrolig mängd mat, och en DJ som spelade diverse musik, allt från eurotechno till Nepalesiska folkvisor. Killen som vi kände i Australien har för några år sedan startat ett mejeri i Nepal, och mejeriets cheddarost och paneer-ost (typ bondost) var något av det godaste jag någonsin ätit (eller så berodde det på min god ost-abstinens…). Jag åt garanterat flera hundra gram ost, kunde ha ätit mera också om vi stannat längre.
Inika tigger mat av Bua

På tal om mat så har Anila sedan i går äntligen börjat äta också linssoppa. Bättre sent än aldrig ;-)

Jag har varit upptagen med att fixa på boken ”Inikas resa till Nepal”, som jag måste laminera i morgon för att få den med före vi reser. Efter flera dagars (och sena kvällars) arbete på högvarv är jag nu så gott som färdig.

Vår kamera (den mindre av dem) sade förresten upp kontraktet. Den tar bara lila bilder, och hur mycket jag än diggar den färgen, så blev jag inte särskilt lycklig över saken :P Vår stora systemkamera vägrar samarbeta med USB-sladden, vet inte om felet är i kameran eller i sladden. Hur som helst kan jag alltså tyvärr inte adda några nya bilder hit, men ska gräva fram något ur arkivet som ni inte ännu har sett, så det här inlägget inte ser så tråkigt ut.

Inika och Ashika vill båda ha en tom glassbägare ;-)
Det var meningen att vi skulle göra en utfärd till en hög kulle i närheten förra lördagen. Den blev inställd för att Shivas familj måste delta i en Lions-picknick (Shivas man har någon viktig roll inom Lions Pokhara-avdelning). Istället kommer Anilas kusiner och fastrar hit på middag i morgon. Istället för att laga mat har vi tänkt beställa pizza, så jag får äta något annat än ris i morgon kväll J

Skriver kanske, kanske inte mer före vi kommer tillbaka till Finland. Beror på hur jag hinner.