Om tandkräm

Här har vi inte gjort något särskilt på ett tag, så detta inlägg blir om tandkräm. Min finska Colgate tandkräm tar slut typ i morgon eller övermorgon, så det skulle vara dags att köpa ny, vilket jag inbillade mig var enkelt. Men tji fick jag. Tydligen har jag aldrig kollat fluorhalten i den Indientillverkade Colgaten, för den är låg, väldigt låg. Bara 1000 av den där viktenheten som borde vara åtminstone 1400 i tandkräm för folk med permanenta tänder. T.o.m. Mira har alltså mer fluor i sin tandkräm! Så jag får tydligen använda hennes då min tar slut.

Det som också irriterar mig med tandkräm, särskilt efter denna upptäckt, är tandkrämsreklamerna här. Framförallt en Colgate reklam som är som följande:

Mamma sitter i soffan, ca 7-årig flicka kommer och visar sitt matematikprov med fulla poäng till henne. Mamman belönar med choklad. Flickan tackar, springer bort och kommer tillbaka med tre andra prov med berömliga resultat. Mamman stannar upp, får en bekymrad, drömmande min och säger ut i luften ”but, caries”. Varpå det plötsligt sitter en tandläkare i vit rock i deras soffa bredvid dem och förklarar, att om man använder colgate tandkräm är man skyddad från karies. Mamman ser lättad ut och ger choklad åt sin dotter. Varpå flickans lillabror kommer springande med ett prov och får choklad han också. Därpå följer Colgates indiska reklamslogan ”Colgate – for sweets craving India”.

Får lust att skrika bullshit varje gång jag ser den. Övriga tandkräms reklamer har helt samma budskap – det är ok att äta hur mycket godis som helst hela tiden varje dag bara man tvättar tänderna med tandkräm.

Idag ska vi till Bishnudidi på middag, så slutar nu. Dessutom har den här datorn nu börjat göra blinkande blåa sträck också på vit bakgrund, så att verhuvudtaget arbeta med den gör mig så irriterad att jag inte har lust att öppna den alls. Macken och brorsan, om ni läser detta och har lust får ni gärna kolla vilken laptop som skullle vara vettig att köpa för att ersätta den här med då vi kommer hem.

Illustrerar med bilder från World Peace Stupan, som vi besökte med Ama och Yuki någon dag innan vi åkte till Kathmandu för några veckor sedan.