Trappsteg och tempel och etnisk identitet

Idag vaknade vi tidigare för vår hyrbil kom redan klockan nio. (Nej, om ni undrar som flickorna först: ingen av oss körde den, vi hyrde chaufför också) 😅

Färden drog först till Nagarkot, en av kullarna runt Kathmandu. Där klättrade vi upp i utsiktstornet (skrämmande-spännande för somliga) och så upptäckte jag ett berg med mitt namn 😅 Några berg såg vi däremot inte, det var molnigt.

I trappan på väg ner till bilen gjorde vi omtagning av en bild från 2014. Trappan har byggts om sedan dess. Och någon lite vuxit 😆

Nästa stopp var i Changu Narayan, en by ett stycke från Kathmandu. Den är en liten och söt traditionell by byggd på en brant sluttning. Istället för an huvudgata finns där en huvudtrappa genom staden. Och ingen bil- eller motorcykel trafik, härligt!

Eftersom beslutet att åka till den byn gjordes extempore så hade jag inte kollat bilderna från vårt besök i 2014. Jag mindes bara att Inika gjorde något tassigt vid en av templets största gudastatyer, så fick gissa mig till vad (och det for fel) 🙈

Vid templet tog vi också alla emot tika i pannan från brahminen, så att flickornas pappas skulle ha lättare att övertyga vakterna i följande stad att vi är Nepali. Samma övertalning har han sysslat med vid diverse museum och områden turister måste betala eller betala tiofaldigt för. Vi har sparat flera hundra euro totalt på det (inträde till Bhaktapur skulle vara nästan 20 euro/person annars, men nu kom vi in gratis) och nepalesiska staten har förlorat lika mycket. Skulle det inte vara en sådan ärosak för deras pappa att kunna övertala vakter så skulle jag gärna betala lite för främjande av kulturarvet, men vill inte bråka om saken.

Hur som helst var flickorna (särskilt den yngsta) inte förtjust i att "ha något kletigt som hela tiden känns i pannan". Men de gjorde inget drama över saken, och vi kom faktiskt in gratis överallt. I bilen funderade vi på att se ut som europé i Nepal och invandrare i Finland. Mer om detta något annat tag.

I den fina gamla staden Bhaktapur åt vi lunch, gjorde om några fotoscener från 2011 med Anila och hennes pappa och kollade templen som många har stora djur statyer utanför på trapporna.

Sedan åkte vi vidare till en flod. På bron ovanför stod en massa människor och tittade och det verkade vara något på gång i vattnet, där var forspaddlare och mycket människor. Vi kollade det dånande vattnet och tog bilder. Tillbaka upp på parkeringen fick vi höra att någon just fallit/ hoppat från bron och de var där från polis och frivilliga för att dragga efter kroppen. Oj, inte kanske lämpligaste beteende av oss att ta soliga turistbilder av "happeningen" 🙈

Godna

Tempel och djur i Kathmandu Valley

Härligt att vakna utvilad efter en skön lång natt! Min sömn avbröts visserligen från 6 på morgonen med jämna mellanrum av ljudet av folk som ringde i den stora böneklockan på templet här under fönstret. Flickorna sov däremot gott flera timmar till.

Morgonmålet bestod av diverse bageriprodukter och juju-yoghurt, en lokal specialitet. Mums!

Dagens program skulle vara buddistiska stupan Swayambhunath på en kulle över Kathmandu och shopping i turistdistriktet Thamel. Vi bestämde att ändå ta en sväng till Patan först, en av de tre städerna som Kathmandu-stordistriktet består av. Staden är känd för sina tempel och för fina hantverk i mässing och annan metall. Vi besökte Patan museum i en fin byggnad som var fylld av dylika hantverk.

Vi gjorde också en omtagning av en bild av Anila och hennes pappa ursprungligen tagen med henne i bärsele hösten 2008. Han vill inte ha sin bild på nätet, så ingen fullständig bild av det här, men lägger hälften av bilderna hit. 😉 Vi hamnade välja en annan apa för de höll på att restaurera runt den rätta apan (dessutom hade jag inte ursprungliga bilden med mig så ännu, så vi försökte bara minnas hur bilden så ut).

Sedan kollade vi templen. Och hade ett kvickt möte med Patans egen heliga levande gudinna. Hon var kanske 8 år gammal och gav tika till oss. Gravallvarlig, som sig bör. Den mest berömda levande gudinnan bor nära vår apartemento i Kathmandu, henne (eller hennes hus åtminstone) ska vi besöka något annat tag sen här resan.

Dagens lunch var traditionell newari mat. Newarierna är den etniska gruppen som bor i Kathmandu Valley. De äter okokt slaget ris istället för vanligt kokt ris. Gott, men väldigt kryddigt tyckte Inika. Det slagna riset smakade som torra havreflarn kommenterade någon, men det passade bra att dämpa chilismaken. 😅

Till följande hittade flickornas pappas på att ta dem till zoo eftersom de varit så intresserade av alla djur vi sett. Vi hade tur med de flesta djuren, de var vakna och pigga. Särskilt mycket har inte ändrats sedan senast, men de har slutat med elefant-ridning för att främja elefanternas hälsa. Dumt tyckte deras pappa som tänkt ta dem på en ridtur. Helt ok tycker jag och flickorna var helt ok med det också. Kathmandu zoo satsar på djurens välmående, det märkte jag redan senast vi var här (fast burarna kunde nog ännu vara lite större). På zoo gjorde vi också en ungefärlig omtagning av en bild från 2014. 😅

Sedan var det dags för Swayambhunath, aptemplet. Efter gårdagens ap-invasion i Pashupathinath så kändes det inte så fullt av apor som det brukar, men fint var det ändå 🥰 Det har byggts tre nya massiva gyllene buddhastatyer och några tempel där stigen upp på kullen börjar. Min telefon kamera färgade Miras hår rött på bilden jag tog av henne därifrån! 😲

Efter lite momos från ett modernt café (som också hade Oreo frappe på menyn, Miras favorit) fortsatte vi till Thamel för att shoppa. Flickorna behövde bara tänka på att köpa något så kom dit en givmild pappa med plånboken öppen rusande till undsättning. Mira hittade allt möjligt, Inika också men Anila ville ännu söka de perfektaste sakerna och inte bara köpa genast trots upprepade uppmaningar. Smart. 👍

Godnatt godnatt! Äventyret fortsätter i morgon 😊

Jetlagdag i Kathmandu full av program

I morse vid fyratiden finsk tid, ungefär sju på morgonen nepalesisk tid kom vi fram till Kathmandu. Flickornas pappas mötte vid flyget och hade fixat taxi till en apartemento han bokat. Tre rymliga sovrum och kök, perfekt storlek för våra tre dagar i Kathmandu.

Kathmandu höll just på att vakna för dagen, många butiker var ännu stängda då vi sökte oss till ett morgonmålscafé. Kanske det var därför den såg så annorlunda ut, renare, tätare och kanske kallare? Lukten av en blandning av rökelse, sopor, avgas och god mat var ändå densamma jag mindes från alla tidigare besök. Trafiken på smågatorna var också nästan samma som förut, man hamnade hoppa hit och dit och ha koll åt alla håll för att inte bli under en motorcykel eller trampa i en koskit eller stiga på en gatuhundssvans. Fast flickorna konstaterade att det kanske är bättre ändå så här: att som  turister först komma till det här kaoset och sedan kunna slappna av i lugna Pokhara hellre än att kanske tycka Pokhara är kaotiskt och så totalt flippa över kaoset i Kathmandu.

Efter morgonmålet craschade vi i sängen över två timmar, och då vi vaknade kändes det som en ny dag.

Vi började den nya dagen med lunch i min favorit restaurang sedan 2001, Nandan vid New Road. Den förre ägaren lär ha dött sedan 2017 och hans söner tagit över, men restaurangen är sig lik, förutom att kinesiska plastkatten som vinkade hej och spelade "we wish you a merry Xmas" varje gång dörren öppnades, den är inte mera vid kassan. 😪

Sedan tog vi taxi till Pashupathinath, Nepals heligaste hindutempel. Flickorna fick följa med in för deras pappa övertygade vakten om att de var hans nepalesiskfödda hindudöttrar. Där inne hamnade flickorna ännu övertyga en vakt om sin rätt att besöka templet. Det fixade sig med att visa sitt namn på bankkortet. 😅 

Men yttre sidorna är nog fina också 🥰

Där nära fanns massor av apor och kossor och till och med en tjur på gatorna. Fascinerande och dagens höjdpunkt! Söta djur fast aporna är nog lite skrämmande och ganska närgångna också.

 efter Pashupathinath klämde vi igen in oss jag och flickorna på bakbänken i en taxi och åkte till stupan i Buddha, en av budisternas viktigaste i Kathmandu.

Där skulle vi göra omtagning av två fotografier från förra resan för nio år sedan. En lyckades, andra inte. Där fanns numera skyltar som specifikt förbjöd dans och tiktoks på helgedomen och en aktiv vakt. Så bilden med hjulningen skippade vi. 😅

Lite shopping hann vi också med, mest helt random.

Wifi fungerar lite stötvis här, men siktar på att berätta vidare om resan

 snart. 👍

På resa igen, 9 år senare

En skilsmässa och 9 år senare är flickorna och jag på väg till Nepal igen. Den här gången för att träffa deras pappa som bott där de senaste 7 åren, men också deras 2-åriga halvsyster, deras farmor och så många kusiner och fastrar som antingen bor där eller som också är där på resa samtidigt som vi. Och så flickornas pappas nya fru, som vad jag förstått inte tycker att vår resa är en god idé. Ska just köpa någon fin parfym härifrån Istanbuls flygfält för att få henne på bättre humör. Flickornas farfar hade vi gärna träffat också, men han dog tyvärr förra månaden.

Redan hittills har gått fint. Vi hamnade springa för att hinna till tåget hemma (det var 2 min i förtid) men nu har vi fem timmar på oss här i Turkiet före Nepalflyget går. Turkish airways hade bra filmer och spel på undehållningssystemet. Flickorna spelade bland annat nostalgiska Angry birds och jag såg Shawshank Redemption som jag väldigt länge velat titta på. Nästa flyg är så långt att jag hinner se Gone With The Wind också om jag vill, under 4 timmar flyget mellan  Helsingfors och Istanbul räckte inte, men den har också legat på min "filmer jag borde se" lista. 😅

Sista stunderna i Nepal

Skriver från ett hotellrum i Kathmandu. Flickorna äter hotellrumspicnic för sista gången. Den här gången runt ett riktigt bord, eftersom vi tog in på ett annat hotell än vanligt, här har vi både vardagsrum och sovrum. På sjunde våningen, utan hiss liksom överallt i Nepal. Stackars hotellarbetarna hamnade bära upp våra tre jättetunga resväskor och fem mindre men tunga andra väskor hit upp (och ner igen i morgon 5 på morgonen).

I Pokhara tog vi avsked av kusinerna, fastrarna, Ama och Bua och många andra, som kom hem till oss för en sista måltid med oss kvällen innan vi reste. 

Vår hemhjälp Dolma och Bishnudidis hemhjälp/nanny Bimla. Goda vänner med Anila och Inika båda två. Bimla och Dolma är klasskamrater på nian i den lokala skolan.

Flickorna och jag gick också med kusin Yuki till glasskiosken för en sista Creambell eller Baskien Robbins glass och hem via sjön för en sista titt på den. Glassen blev förresten sen heller inte den sista, vi åt Cream Bell glass här i Kathmandu igår också, de har kiosk vid KFC här också. 😉

Inika gick över vägen till kiosken för att köpa nudlar för sista gången, en av hennes favoritsysslor. 

Raju tömde vår takpool. Vi hann förresten äntligen med det utlovade besöket till den större simbassängen på torsdag, Rajus kompis kunde inte komma, men flickorna hade roligt i flera timmar ändå. Enda minuset var en massa grodägg, som låg i trådar här och var på grunda bassängens botten.

Jag hann få färdigt mitt tavelprojekt i vardagsrummet, där finns nu 7 bilder från Barcelona, 7från Finland, ett nytt från Nepal och många äldre samt ett par från London. Mycket nöjd. 😊

Här i Kathmandu ska vi ännu shoppa sista sakerna, äta Masala dosa på min favorit restaurang Nandan vid New Road, sedan bara packa och sova. Inika hittade förresten de sista smakerna som saknades i hennes real fruit juice samling, persika och tomat. Tomat saknas fortfarande eftersom ingen av oss kände sig hågad att dricka en liter tomatjuice. 😝