Roadtrip västerut

Anila talade i början av resan och före resan att hon skulle vilja benjihoppa, en av de många populära turistaktiviteterna här. Därifrån fick flickornas pappa idén att vi skulle åka till Baglung, två timmar västerom Pokhara, för på vägen passerar man byn Kushmi med världens näst högsta benjihopp, 228 meter. Hoppet görs från en plattform mitt på en hängbro mot en flod djupt där nere. Anila har redan flera dagar varit ganska säker att hon inte vill benjihoppa, men vi tänkte att vi kunde resa ändå, i Baglung finns nämligen Nepals tredje längsta hängbro, och det blev lite och störa att vi missade hängbron vid Rupasjön för några dagar sedan.

Det regnade hela natten och långt in på morgonen, men mitt på dagen slutade duggregnet och vi körde iväg med flickornas fasters man i hans bil. Vi stannade och åt på vägen ett par gånger. Flickorna fick getkött, mums tyckte de fast getter är Miras favoritdjur. Vi såg söta levande getter som klättrade upp längs en nästan lodrätt bergvägg också.

I Baglung gick vi över bron. Den var 567 meter lång. Gungade och svajade. Inika hade lite problem med sådant på den minimala hängbron vi var på förra veckan, men här vande hon sig ganska fort vid gungandet och sedan hade hon också riktigt roligt där. Flickornas pappa och fasters man kunde tydligen inte vänja sig vid gungandet för de smet iväg till ett café efter att stelbent bara ha gått några tiotals meter på bron. 😆

Vi gick bara till ungefär två tredjedelar av bron (det skulle ju ha blivit över en kilometer att gå av och an!), sedan sökte vi upp männen på caféet och åt glass. Vädret var svettigt och varmt trots att det var helt mulet.

I Baglung gick vi på ett litet hinduistiska museum som handlade om saligram, alltså ofta knytnävsstora fossiler av snigelsnäckor som finns i de svarta stenarna i floden Kali Gandakis närhet om som anses vara religiöst viktiga. Museumet var byggt inne i en tunnel som var formad som en treuddigt svärd (sådant som hindugudar har). Ingången var genom munnen av en tiger. Museumet i sig var inte särskilt välordnat eller informativt, men de här pikanta detaljerna gjorde det till en ganska excentrisk upplevelse 😂

Vi tog en kvick titt på byn från parkeringen, sedan började vi åka hemåt igen. Då vi kom till Kushma duggregnade det igen och benjihoppstationen var stängd. Men det störde inte, ingen hade mera lust att varken hoppa eller vara i regnet.

Hemvägen därifrån gick lite knaggligt för bilens vindrutetorkare slutade att fungera, så sikten var ganska dålig och vi måste köra långsamt. Men till sist kom vi ändå tryggt  tillbaka till Pokhara. Där gick flickorna och jag på pizza (och pasta) till Roadhouse, den enda restaurangen i Pokhara som på riktigt vet hur man gör pizza. Mums! Glömde ta bild av pizzorna, men här är Inika med en blue lagoon mocktail och sin portion pasta carbonara.