Nu har vi äntligen kommit fram till Pokhara. Resan gick fint men var
olidligt lång från tisdag morgon till onsdag eftermiddag nonstop.
Först dryga 3 timmar flyg till Istanbul, sedan knappa 5 timmar
väntan på flygfältet. Det var stort och modernt och vi åt nuggets- och franskis-picknick
på golvet (Burger Kings matsal var helt fullproppad).
Inika hittade som vanligt lämpliga platser att gymnastisera på – golvet och bänkarna i boarding gate rummet.
Sedan drygt 7 timmars nattflygning till Kathmandu. Jag försökte titta på film på flyget. Det fanns mängder bra filmer att välja mellan, men det misslyckades ändå. Dels för att hörlurarna var så skräp att man knappt hörde något (så bara filmer textade till engelska var njutbara) och dessutom för att det hela tiden var någon tös som ville något så jag måste byta plats stup i kvarten för att sitta brevid just henne. Å andra sidan skulle jag säkert ändå ha somnat mitt i filmen.
Från Kathmandu åkte vi ännu tillsammans med vårt baggage och en trevlig chaufför den dryga 7 timmar långa vägen i bil till Pokhara. Flickorna och jag sov större delen av resan i en formlös klump på baksätet.
Här hemma välkomnades vi av Ama, Bua, deras
hemhjälp, Bishal (som hyr Ama och Buas hotell tillsammans med Prem nuförtiden) och
Bishnudidi, hennes äldsta son Ajay och hennes dotter Yuki som är jämngammal med
Inika. Yuki och flickorna bekantade sig med varandra, först försökte jag på
(pinsamt dålig) nepali förklara reglerna till Uno och Halliklack till henne, så
vi kunde spela tillsammans. Sedan lekte de med barbien tillsammans och blev
redan goda vänner. Jag spenderade större delen av eftermiddagen med att städa
skåpen och rada in kläder och saker. Hur vårt rum ser ut nuförtiden berättar
jag en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar