Pizza och några ord om byggboomen

I dag, efter att kusinerna, som blivit över natten, åkt hem, gick vi ner på gården. Där finns nuförtiden en hängmatta, en gunga gjord av gammal paragliding-utrustning och så samma blommor och buskar som var där redan då jag bodde där alla resor 2001-2011. Helt mysigt visserligen, men så var där också klibbigt hett och dessutom fanns där väldigt många myggor eller andra småkryp, så att jag och flickorna efter kanske en halvtimmme var så bitna att vi måste bort, upp till våra skapligt småkrypsfria högre våningar. Hur har vi någonsin kunnat bo där nere?

Sedan vårt nya hus bygdes 2012 eller 2013 har en massa nya hus byggts på granntomterna. Bland annat ett 6-våningars hus som reser sig rakt framför våra balkonger. Det, samt ett annat nästan lika högt hus vägg i vägg med hotellets vänstra kortsida, skymmer nu helt utsikten av ”kullen” Sarankots (ca 1500m) ena sida och det vackra snöklädda Dhaulagiri (tror jag, eller Annapurna), som vi tidigare brukade se från våra balkonger. Eftersom de ännu bygger på huset hör vi också diverse svets- och cirkelsågsljud från morgon till kväll.

2017

2014

Dessa ljud kommer också från tomten på andra sidan vägen, där en stor 3 våningars restaurang håller på att resa sig. Resa sig i rekordfart dessutom. Vad jag förstod har de inte egentligen byggnadslov, så de bygger upp ett billigt hus som består av metallramkonstruktion med några plattor i något annat material som väggar. Detta för att hinna gå på vinst ifall de skulle tvingas riva huset om några år igen. Vad jag tidigare hört är det egentligen inte heller tillåtet att bygga högre hus än 3 våningar, så ganska många tar ganska stora risker med sina byggprojekt.

På tomterna brevid restaurangen på andra sidan gatan från vårt hus har det byggts mindre, låga butiker. Anilas nudelbutik har flyttat över gatan dit, och så finns där en paraglidingfirma och så det där kafeet där jag köpte cappucino för ett tag sedan.

Längs vår väg (som förresten har bytt namn från Sammiko Path till engelska Middle Path) ett par tomter norrut har det rest sig ett nytt 7-vångingars hotell. Men, ännu finns den där plätten nästan orörd djungel mitt mellan vår tomt och granntomterna. Så helt överbyggt är här inte (ännu).

Vårt gamla hus i förgrunden och vårt nya i bakgrunden. Vårt fönster är på tredje våningen, bakom trädkronan.

Lite liknande construction zone- situation är det överallt annanstans i Lakeside. Minns inte ens när byggboomen började, var det kanske redan efter fredsavtalet efter gerillakriget 2006, eller var det då landet blev republik 2008? Länge har den hållit på åtminstone, och verkar inte ännu alls vara på väg att sluta. Det är visserligen delvis helt kiva med fina nya hus, typ vårt eget, och så det vi var och åt pizza i med Raju idag (nytt ställe, och pizzan var absolut himmelsk), men jag är lite rädd att det snart inte alls finns kvar grön mark här, och allt man ser är höghusväggar vart man än tittar...