Jag spenderade idag också en knapp timme tillsammans med flickornas fasters man (som är jurist) i någon rättsinstans för att få vår skilsmässa officiellt registrerad här i Nepal också, i Finland blev den ju officiell redan 2019. Det har inte varit möjligt att (åtminstone okomplicerat) göra det här utan att jag personligen är här, eftersom jag som hustru personligen måste få uttrycka min åsikt om saken.
Distikträttens byggnader var kanske 5-10 låga hus i en av regnet lerig trädgård. I ett hörn av trädgården låg rostiga skelett av gamla bilar. Offentliga ärenden sköts tydligen ännu ganska lika som mina minnen av liknande processer för 20 eller 15 år sedan: först gå till en lucka, vänta lite, förklara ärendet, skriva namnteckningar här och där, sedan hänvisas till en annan lucka, promenera över den leriga trädgården till följande hus, tala med någon, få ett papper, gå till en tredje lucka i ett tredje hus, sedan tillbaka till den första. Vänta lite igen, sedan lägga namn och fingeravtryck på en massa ställen igen. Till sist skulle man själv pyssla ihop en mapp med sitt ärende. Det fanns kartongpärmar, snöre, pennor och papperslim på ett bord för ändamålet, och där rymdes tre pysslare samtidigt. 😅 I morgon eller övermorgon ska vi ännu både flickornas pappa och jag dit och göra något sista utlåtande om saken, sedan borde allt vara fixat.
Då jag var färdig åkte flickorna och jag till Pokharas motsvarighet till Citymarket eller Prisma, en superstor butik i flera våningar med allt möjligt. Vi var ute efter kryddor och metallkoppar hem, men hittade en hel del annat också. Vi hade lunchpaus på en mysig restaurang.
På kvällen hängde vi hemma med släktingarna. Kusinerna åker hem till London och USA i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar