Simutfärd

Igår gjorde vi inget särskilt, men idag har vi varit på utfärd med de äldre kusinerna till en simbassäng i ett 5-stjärnigt hotell i utkanten av Pokhara. Tja, på vilka grunder hotellet är 5-stjärnigt vet jag inte, det såg ut som om det kanske varit det för sådär 5-10 år sedan och sedan låtits förfalla. Nå, jag är kanske orättvis då jag bedömer utan att ha sett ett enda rum eller något annat inne i själva hotellet. På väg från parkeringen till poolen, eller ”spa” som det stod på skyltarna, passerade vi en golfbanas vattenpöl som var så övergödd och fylld av någo röda alger på ytan att man knappt kunde föreställa sig att det var vatten och inte någon annan smörja i den. Vi gick också förbi en lekplats. Där fanns karusell, gungor, klätterställning och rutschkana. Samtliga dekorerade med stora disneyfigurer i glasfiber, som hade tappat så mycket färg att de såg närmast groteska ut. Det hela påminde mest om det där övergivna nöjesfältet som ibland visas på bilder från Tjernobyl. Töserna och kusinerna stannade ändå en stund och lekte. I det här skedet tog tyvärr mina kamerabatterier slut, så jag har inga bilder att visa från själva poolen.

Poolen låg nästan på kanten av avgrunden, alltså de branta sluttande stupen ner från högslätten till floden Seti. Poolen var byggd så att en kant av den blev ett vattenfall som var i riktning mot stupet. Då man låg i poolen såg det ut som om den skulle vara helt på världens ände, vilket onekligen var coolt. I övrigt var den som vilken simbassäng som helst, ganska liten utan något särskilt i, varken massageapparater, bubbelpooler eller annat extra. Två mindre barnbassänger fanns där ändå och så hade det varit en bar vid poolkanten, med barstolarna sänkta under vattnet, men den verkade inte ha varit öppen på väldigt länge. Vi hade egna snacks med istället som vi åt medan vi simmade. Vi var nästan enda gästerna i bassängen, så vi kunde härja fritt, och det gjorde vi minsann. Kusinerna hoppade pellehopp i bassängen som de filmade i slow motion på sina kameratelefoner. Anila och Inika plaskade i barnbassängerna eller i den grunda delen av stora poolen. Mira stornjöt i vattnet, hennes favoritelement. Jag simmade en del omkring med henne på ryggen, och så lekte vi babysimlekar. Vi stannade där över tre timmar. Sedan skulle vi hem, men då börajde det plötsligt spöregna, så vi fick söka skydd under tak i en stängd restaurang i närheten. Den var byggd på en plattform över stupet, med hisnande utsikt över dalen (som jag tyvärr alltså inte heller kunde fotografera utan kamerabatterier). Då regnet lite minskade gick vi tillbaka till parkeringen och fixade en taxi hem igen.