Shopping

Idag har det varit en festival då brahminen kommer hem och knyter en bomullstråd som armband runt allas handleder. Sedan gav Ama tika och lite tikapengar åt barnen. Bishnudidis familj var här på besök och också Shivas döttrar. Vi hade således bullat upp med massor av goda grönsaksrätter och pickles och yoghurt till lunch. Gott med lite annat än vad vi vanligen äter, men jag börjar drömma om att få lite thaimat eller texmex eller vadsomhelst annat något tag, bara ris varje dag börjar bli ganska tröttsamt.

Efter lunchen åkte Bishnudidi och jag till Mahendrapul för att intensivshoppa. Intensiv, eftersom jag hade ganska mycket jag behövde, men vi ville inte ta barnen med, så det gällde att fort få tag på allt medan Mira sov dagssömn hemma. Jag behövde desperat nya sandaler. Jag har sedan jag kom hit lyckats söndra 3 par sandaler, och de två övriga jag har håller på att falla i bitar när som helst. Orsaken till detta är att jag tog hit bara sådana skor från Finland som redan från början var i ganska dåligt skick, och så också det att gatorna här är ganska steniga och ojämna och inte helt lämpade för skorna i fråga. Det första paret sandaler gick faktiskt sönder redan i bilen på väg till flygfältet i Finland. Klacken helt enkelt lossnade då jag tryckte ner gasen på ring 3:an!

Andra som tycker om shopping: Inika och Yuki vid
försäljningsstånden vid Manakamana för några veckor sedan.

Idag köpte jag ett par nya skor och jag har ett par andra i kikarn (som jag i ett infall av akut snålhet tyckte var för dyra då jag såg dem i en butik för just under 10 euro förra veckan, men nej, 10 euro för ett par skor är ganska lite till och med i Nepal nuförtiden, upptäckte jag idag). Förutom sandaler köpte jag en ny röd-svart-silvrig sari att ha på kvinnornas festival Teej, som är i slutet av augusti. Och en nepalesisk (eller indisk egentligen) sval och skön bommullsdräkt att ha genast, för mina gamla har blivit ganska slitna. Senaste mode är att dräkten ska ha någon cool design på ryggen också, så jag passade på att köpa en som hade det. Sedan köpte jag ännu en tunika av bara farten, och armband att matcha sarin. Och så gav Bishnudidi en grön sari som hon inte själv ville ha till mig, så jag hamnade köpa tyg för underkjol och blus till den också, vi är ganska annorlunda storlek nämligen. Två timmar efter att vi åkt hemifrån stod vi sedan hos sömmerskan och lämnade in våra beställningar (Bishnu passade också på att köpa en dräkt åt sig). Ganska väl gjort i vimlet av butiker! Men jag har märkt att Rajus systrar är lojala till vissa butiker, och nästan bara handlar från dem och ignorerar alla andra butiker. Det gör det betydligt enklare att övervinna kaoset i Mahendrapul, men jag kan inte låta bli att tänka på att man ju KAN gå misste om just den perfektaste dräkten, då man inte tittat runt överallt (ok, det är ganska omöjligt att titta överallt, där finns säkert 200 olika sari/tyg/dräktbutiker att välja mellan, alla med travar av olika så gott som osorterade tyger, som är packade så att man måste be expediten dra fram och öppna paketen för att man ska få någon uppfattning av hur de ser ut...). Tur att vi var färdiga med all shopping då, för jag märkte att fast jag tagit mer pengar med mig än vad jag trodde jag skulle behöva, så använde jag mina sista slantar i armbandsbutiken (och hade dessutom lånat lite till Bishnudidi för att hon skulle kunna köpa dräkten hon ville ha). Jag stressade en stund över vad jag skulle betala taxin hem med, sedan kom jag ihåg flickornas tikapengar som jag i morse stuckit in i min behå. Jag satt sedan försynt på bakbänken och torkade de svettsliddrga sedlarna hela vägen hem och de var faktiskt ganska torra då jag överräckte dem till chauffören. Hehe. Mira hade vaknat medan vi var borta, men hon lekte lugn och glad med sina systrar och Yuki och Bimla, medan barnvakten Raju låg och sov ;-)

Så var det ju vår bröllopsdag också dessutom, vilket vi firade genom att Raju bjöd oss alla på pizza. Från ett tredje pizzaställe som vi inte kollat tidigare, men också väldigt gott. Senare på kvällen gick töserna och jag till en bokhandel för de ville genast köpa något för sina tikapengar (som jag ju använt för taxiresan, men jag hittade några motsvarande sedlar i en väska hemma, så de fick sina pengar ändå). Inika köpte en stämpeldyna för stämpelblocket hon köpte förra gången hon fått pengar, och Anila köpte lite klistermärken. Mira sov och fick ingenting och jag köpte en liten bok till Raju för hennes pengar. Det hela blev totalt dyrare än vad vi egentligen hade pengar för, men här är det ju helt ok att be om lite rabatt, och vi råkade få just exakt så mycket rabatt att pengarna just exakt räckte till utan att vi behövde erkänna att vi inte hade råd med mera. J