Kamasutra nattödlor ;-)

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om ”nattödlor” och ikväll hände något som gav mig god orsak. De heter egentligen något helt annat, men vi kallar dessa små geckoliknande varelser som är nästan genomskinligt blekgröna och kryper runt på väggarna och i taket på kvällarna och nätterna för Nattödlor. De kunde också kallas ”skrattödlor” för de kväker på ett sätt som låter som om de skulle gapflabba. På dagarna är det väldigt svårt att få syn på dem, de gömmer sig bra i gardinerna eller andra skrymslen och vråar. Flickorna var livrädda för dem i början och vågade inte gå omkring inomhus utan att hålla mig eller Raju i handen efter skymningen de första dagarna vi var här. Så såg de en gång en nattödla äta en fluga, och efter det vågade de lite mer lita på att, som Inika upprepade gånger konstaterade och förkunnade, likt ett mantra: ”Nattödlor äter flugor. Nattödlor äter inte människor. Bara flugor. Inte människor.” Nuförtiden tycker flickorna mest bara att nattödlorna är söta. ”Jag vågar inte gå upp till rummet/ensam på wc för där kan finnas nattödlor” är numera mest ett svepskäl de använder för att få sällskap. Vi har sedan ett par veckor tillbaka också fått ett par nattödlor bosatta i taket på vårt eget rum, så det är bra att flickorna inte är rädda mera. Då vi kommer in i ett nytt rum på kvällen har flickorna för vana att alltid kolla in var alla eventuella nattödlor sitter. Bäst trivs nattödlorna i taket ovanför soffgruppen på den inglasade delen av balkongen/terrassen utanför vardagsrummet. Där kan man som bäst se upp till 7-8 nattödlor i olika storlekar (5-15 cm långa ungefär) på kvällarna.

De här flugan ska just bli middag.

Snart blir de väl ännu flera, för idag kväll såg vi en fascinerande show i taket. Två nattödlor närmade sig varandra så att den ena verkade bita den andra i nacken. Flickorna undrade om de höll på att äta upp varandra, och det gjorde vi andra nog också, före vi fattade vad de höll på med. Nattödlan ovanpå höll halsen nära nära sin kompis och slog samtidigt rytmiskt och lite ryckigt av och an med svansen. Sedan flyttade den sig rakt ovanpå den andra ödlan och började, ja, ummm, krama den väldigt intimt. Efter det behövde vi inte mera undra om de bråkade eller lekte eller vad de höll på med. De kramades helt enkelt för att de tyckte om varandra, förklarade jag till flickorna ;-) Och länge, länge höll de på, säkert 15 minuter. De stördes inte ens av min kamerablixt. Så snart har vi säkert en gravid ödla i taket och sedan miniminismå ungar (eller lägger de ägg? Nu har jag luckor i mina biologikunskaper igen...).

Turturödlor ;-)