Cykeltur och promenad längs minnenas gator

Min dag började med en cykeltur. Jag har fått lov att låna flickornas pappas kompis fina mountainbike fritt när jag vill. Jag tänkte köra till de två skolor jag gjorde frivilligarbete i år 2002. Den första hittade jag enkelt, den ligger bara ett par kvarter härifrån. Där var skoldagen i full gång i klassrummen. Skolan har fått ny port och blivit en våning högre, i övrigt såg den ganska lika ut. Eleverna i skolan var 1-10-klassister från fattigare familjer i kvarteren i närheten. Klasserna var åtminstone på den tiden stora och barnens koncentrationsnivå låg. Kanske främst på mina engelskalektioner, eftersom de visste att jag som europé inte skulle ta fram käppen om de inte betedde sig. Men där fanns också duktiga barn som verkligen ville lära sig. De satt på frambänkarna och ställde relevanta frågor och kunde läxorna och kunde också svara på mina självpåhittade frågor som krävde lite eget tänkande. Det här var lite överkurs, det mesta böckerna instruerade att göra var utantill-läsning. Flickornas kusin  sade att hon bekantat sig med en av  hemhjälparnas böcker då hon reste hit senast och kvaliteten på undervisningen är ännu väldigt låg. Flickornas faster och farföräldrar har hemhjälpar som är tonåriga flickor som bor hos dem och vid sidan av sysslorna hemma går i en sådan där skola. Undervisningsspråket i de här skolorna är nepali. Rikare barn här går i privatskola på engelska längre bort hemifrån. Skolornas egna gula skolbussar hämtar dem på morgonen. Och kvaliteten på undervisningen samt kraven är så höga att de är på gränsen till burnout hela högstadiet, men sedan har goda chanser att få studieplats utomlands. Så här kommenterade flickornas kusin. Hon har själv i tonåren flyttat från Nepal till England och varit förvånad över hur lätt skolan blev där och fritiden växte. Dessutom har hon nu följt med hur kusinen som är i Inikas ålder och har slutexamen framför sig det här året knappast har tid att sova på nätterna för hon bara läser läxor hela tiden och skoldagarna är dessutom upp till 10 timmar långa.

Den andra skolan jag jobbat på 2002 var en yrkesskola för före detta gatubarn eller utsatta barn. Den brukade ligga österom Lakeside, mitt i ett risfält och ganska nära floden. Jag körde av och an i området med hittade varken skolan eller några risfält. Utan wifi fick jag inte upp kartans satellitbilder heller, men det verkade finnas väldigt få fält eller obebyggda områden. Till sist gav jag upp. Tur nog är det alltid lätt att orientera sig och hitta hem även utan karta, det är bara att kolla var kullarna ligger, så förstår man vart norr är och var sjön är. Flickornas pappa tyckte alltid att det är jobbigt att hitta till platser i Europa när man inte har landmärken som ger koll på väderstrecken hela tiden.

Tillbaka i hotellet kollade jag kartan. Skolan jag jobbat på är totalt inbyggd i ett tiotal kvarter hus som byggts upp på risfälten. Jag körde bara några tiotals meter därifrån utan att se den, men den verkade inte enligt Internet mera vara i användning som skola och hade byggts om dessutom.

Istället hittade jag Damside Garden, en skön plats som nog funnits där hur länge som helst, jag hade bara aldrig varit där förut. De klassiska turistpanoramabilderna av Lakeside med julstjärna-blommor i förgrunden och hela bergsmassivet i bakgrunden är tagna därifrån. Det har rests en Pokhara - skylt på stranden mittemot nu, redo för turisters foton av just den utsikten 😉 Bergen syntes inte nu, men jag tittade på några nätfiskare och fjärilar och trollsländor för jag åkte vidare.

Sedan cyklade jag hem och rakt i duschen, via en drickspaus på en bänk vid sjön.

På eftermiddagen gick jag på promenad helt själv, eftersom flickorna hade hunnit iväg till Mahendrapool och shoppa med sin pappa och kusin medan jag var borta. Jag åt lunch i en mysig restaurang med utsikt över sjön. Sedan kom flickorna tillbaka. Deras pappa tog dem först på momos till en liten restaurang eller snarare kokskjul där de alltid brukar äta som barn med honom. Efter det gick jag på promenad med flickorna till butikerna i Lakeside, ända till Caffe Concerto, där vi ofta brukade äta gelato när de var små. Det gjorde vi idag också, lika god var den som alltid 😊