Två sjöar och en hög kulle

På eftermiddagen plockade flickornas fasters man upp oss med sin bil och så åkte vi till sjöarna Rupa Tal och Bagnas Tal. De ligger nära varandra ungefär en halv timme österom Pokhara Lakeside. Vi började med att köra runt Rupa Tal, den mindre av sjöarna. Där finns en lång och fin hängbro, men vi hittade inte hur man ska ta sig dit. Vi parkerade högt  ovanför den och började gå neråt längs en slingrig trappa, men sedan verkade stigen gå åt helt fel håll så vi vände och gick tillbaka upp. Där uppe fick vi veta att det nog hade varit rätt stig ändå, men i det skede var flickorna redan så varma att de inte ville gå ner igen och försöka pånytt. Utsikten var fin från parkeringen också,men jag hade nog gärna stått på hängbron mitt över sjön.

Vidare längs vägen hittade vi en badplats vid en damm i ändan av sjön. Det verkade vara en populär plats. Nepaleserna badade med kläderna på, men vi ville inte väta bilen så det fick räcka att lite vada omkring.

Vidare till följande sjö, Begnas Tal. Den är större och lite mera bebyggd, där finns en del hotell och restauranger i en vik på ena sidan av sjön och en stor by/förort till Pokhara på andra stranden. Vi åt lunch bestående av momos och grillad fisk (som bara Anila och männen ville smaka). Gott tyckte hon!

På restaurangen fanns också söta minismå katter och ett par hundar.

Vi kollade utsikten från stranden och kände på vattnet, super varmt!

Sedan åkte vi vidare, via ett kvickt besök hos flickornas fasters hem i Pokhara, till kullen Sarankot. Där var de äldre flickorna på utfärd med momi och morfar då de besökte Nepal 2011. Efter det har vi kanske varit där en gång, men inte på länge. Stället var helt förändrat. Där som det tidigare funnits ett ganska asketiskt gästhem och restaurang och några hantverks butiker hade det nu byggts ett massivt utsiktstorn, en gyllene stor staty av en flerhövdad elefantgud Ganesha och två stora tempel. Man behövde inte heller klättra upp för mängder av trappor genom en by på kullens sluttning för att komma hit. Den krokiga och gropiga, men asfalterade, bilvägen gick nuförtiden nästan ända upp.

Vi hann (nästan) helt i tid för solnedgångens eftersken. Det var svalt och lite blåsigt och utsikten var fin. Bästa stället på hela utfärden, tyckte flickorna.