För ett par
dagar sedan började våra grannar, de som har cheeseball-kiosken, riva sitt hus.
Rivningsarbetet började en tidig morgon med att tre starka män kom och rev ner
plåttaket från huset. De fortsatte sedan med att gå lös på resten av huset med
slägga. Efter en dag var allt tak och en del av övre våningens väggar borta.
Efter följande dag var övre våningen borta. Efter ännu en dag fanns inte mycket
kvar av nedre våningen heller. Här har varit väldigt soligt de senaste dagarna,
monsunsäsongen är helt tydligt på väg att ta slut. Deras hus är ett
traditionellt nepalesiskt hus byggt främst stenar och lera. Alla våra balkonger
(och näsor och lungor också, känns det som) har därför de senaste dagarna varit
fyllda av det brunröda fina dammet från grannens rasande lerväggar. Tur att de
är så effektiva med rivningsarbetet att det säkert bara är högst en eller två
dagar kvar av det!
Jag tror
jag redan tidigare nämnde att de ska bygga ett ungefär 5 våningar högt hus på
samma ställe där deras nuvarande traditionellt nepalesiska 2-våningshus har
stått. I deras nya hus ska de ha omkring 25 hotellrum, förutom de rum där de
själva ska bo. Deras nya hus blir ungefär två våningar högre än vårt. Det
kommer att stå ungefär 5 meter från vårt, i riktning mot sjön. Antagligen blir
det ganska bye bye med vår sjöutsikt sedan, om vi inte hittar på att bygga ännu
högre (eller någon utsiktsplatå, jag såg ett hotell här i lakeside som hade ett
högt utsiktstorn på sin översta takterrass!). Nästa gång vi kommer hit kan vi alltså
inte längre ostört vistas på takterrassen och titta ner på andra, de och deras
turister kan istället sitta och kika ner på vad vi sysslar med. Synd.
Vår grannes
granne åt andra hållet har också nyligen rivit sitt hus och ska bygga något
flervåningshotell på tomten. Det lär finnas någon förordning om att hus i
Lakeside inte får vara högre än 3 våningar (tror jag det var, eller kanske
t.o.m. bara 2). Eftersom Nepal inte på flera år haft någon fungerande regering
eller ens någon överenskommelse om hur den nya grundlagen ska se ut, så tar en
massa människor tillfället i akt och bryter mot förordningarna då det inte
finns någon som övervakar dem. Folk förväntar sig dessutom att det snart kommer
att komma en ny förordning som tillåter högre hus, och att ingen kommer att bli
tvungen att riva sådant som redan är byggt. Byggboomen beror också på de
mängder kinesiska och indiska turister som hittat Nepal, och på att det inte
finns ordentliga förordningar om skattebetalning heller (eller övervakning av
de befintliga förordningarna). Därför tar många chansen där också och öppnar
egna företag inom turismen där det just nu åtminstone för en tid framåt ganska
lätt och ”skattefritt” går att tjäna mycket pengar snabbt. Raju har också många
vänner som hoppat på det tåget, och somliga har försökt fresta honom också att
stanna och ”bli rik” inom turismen. ”Inte en chans” har varit min attityd till
saken. Dels för att jag tycker det är fel att så opportunistiskt utnyttja
laglösheten, jag tror det kommer att straffa sig, förr eller senare. Till
exempel så att Nepal som Indien blir ett samhälle med väldigt stora klyftor
mellan rika och fattiga, vilket för med sig brottslighet och annat elände. Dessutom
är jag inte så väldigt intresserad av att bli rik, det finns liksom fiffigare
saker att göra i livet. Jag kommer fortsättningsvis gärna hit på semester, men
det finns så mycket både materiellt (min symaskin, ingredienser för att
tillreda varierande kost, ugn) och immateriellt (vänner, släktingar,
skolundervisning av god kvalitet för töserna) som saknas här att jag nog inte
skulle kunna tänka mig att bosätta mig här för flera år i taget, åtminstone
inte i det här skedet av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar