Skype till Finland och pizzamiddag

Dagens höjdpunkt var utan tvivel ett drygt timme långt videosamtal med momi och morfar i Finland. Diverse mer eller mindre relevanta saker skulle absolut visas upp av flickorna (typ alla sidor i en ABC-pysselbok, Inikas ”fladdubok” alltså) men vi talade nog helt vettiga saker också ;-) Det var meningen att vi skulle ringas redan före vår Kathmanduresa, men eftersom jag råddat med vår avresedag så blev det inte av då. Samtalet var därför extra efterlängtat. Tänka vad bra att det finns sådant som Skype, och att vi har trådlöst nät här hemma. Så mycket enklare och roligare för oss alla att tala med video och inte bara med telefon, och att kunna göra det hemifrån och inte från nätcafé. På tal om nätcaféer så har över hälften i Lakeside stängts och ersatts med Paragliding-firmor eller t-skjorts- eller pashminabutiker. De flesta caféer, restauranger och hotell har nämligen trådlöst Internet här i Lakeside nuförtiden (och också i Thamel i Kathmandu).

Dagens nästbästa händelse var den pizzamiddag jag bjöd tjejerna på, som fick ersätta kvällsmålet. Jag tänkte att vår nästa vecka långa resa till Kathmandu med total frånvaro av dal bhat (ris och linssoppa) skulle göra att de skulle orka lite bättre med maten igen, men effekten var nästan tvärtom; det verkar vara mera motbjudande än någonsin för dem att äta maten. Raju hade annat för sig på kvällen så jag bestämde att försöka klara av att både äta själv och sköta alla tre töser ensam på restaurangen. Jag förberedde dem att jag inte kommmer att kunna springa på wc med dem mitt under måltiden, så alla hade fixat sina behov före vi gick hemifrån. Och fint gick det! Jag måste säga att jag är väldigt stolt över deras beteende. Anila och Inika delade utan gnäll och utan wc-pauser eller annat överlopps spring en hel pizza. Mira åt en slice, hällde ut min bananlassi (men i riktning bort från alla andra, inte i någons famn, och utan att ens söndra glaset) och vandrade sedan lite omkring i restaurangen (men ändå utan att rymma ut på gatan). Och jag kunde alltså utan stress äta min pizza. Vår favoritrestaurang var nu färdigt renoverad, så vi åt såklart där. De hade t.o.m. lyckats bli av med de svärmar av flugor som tjuvåt av pizzan senast vi var där. Och så hade de nymålade väggar och nya dukar och allt var väldigt fräscht och fint där. Mira har förresten lärt sig säga pizza, eller ”pitta” säger hon. Det betyder å andra sidan inte bara pizza, utan är hennes samlingsnamn för allt som är platt och runt och går att äta. ”Pitta” kan alltså också betyda omelett, parathabröd, nanbröd eller plättar.