Vi ska få ny hemhjälp

Ramkumari, vår hemhjälp, berättade här om dagen att hon ska gifta om sig och flytta bort om några veckor! Hennes nya man är någon som Bishnudidi rekommenderade till henne, en änkling i kanske 50-60 års åldern som bott ett antal år i Indien. Han har vuxna barn och ett antal barnbarn också. Hon var först lite tveksam eftersom han är så gammal (själv är hon bara 33 år), men så hörde hon en massa goda saker om honom och beslöt sig (efter en miljon telefonsamtal till alla sina miljoner vänner och bekanta) att strunta i hans ålder. Hon och hennes nya man har inte träffats ännu, men de har växlat några ord i telefon någon enstaka gång. Jag berättade säkert tidigare att Ramkumari är frånskild. Hennes förra man drack, misshandlade henne och vänsterprasslade och hon lämnade själv in skilsmässoansökan för 4 år sedan (varpå han krävde att få alla hennes smycken och dessutom full vårdnad om barnen, som hon inte har fått se på 4 år!). Den här nya verkar bättre, så jag hoppas hon har bättre tur nu.

Ramkumari är en verkligt trevlig människa; hon har humor, är för det mesta glad, verkar klara av de flesta situationer och har också egen vilja och är inte heller rädd att säga sina åsikter om saker och ting (typ Amas oförmåga att använda kylsåpet/frysen vi har på rätt sätt och Buas ovana att snåla med vattnet och låta bli att spola på wc). Hon är modernare, käckare och öppnare än någon hemhjälp vi någonsin tidigare haft. Vi kommer utmärkt överens och det är jättesynd att hon ska flytta bort. Hon kommer bra överens med barnen också. Hon var faktiskt den första här som Mira gick med på att sitta i famnen hos. Som extra bonus är hon dessutom väldigt vacker, med tjockt, långt hår ner till höfterna och helt perfekta tänder.

I dag morse kom vår nya hemhjälp på besök. Hon talade nästan viskande, verkade väldigt nervös och osäker på sig själv och arbetade väldigt långsamt. Hon såg dessutom inget vidare ut: ena framtanden var helt brun och så hade hon något underligt med ögonen som inte ens hennes glasögon lyckades dölja, fast jag inte helt kan lägga fingret på vad det var. Intrycket jag fick av henne var med andra ord inget vidare, hon var mer som en karrikatyr av klassens nörd än som den tjej jag skrattar och skämtar med i köket. Man kan ju hoppas hon lagar god mat åtminstone och håller rent i knutarna, det är ju trots allt huvudsaken. Kanske hon inte är så blyg och nervös heller sedan då hon vant sig vid platsen.