Kathmandu Dag 5: Misslyckad klostertur, bättre tur i Kirtipur och så en grotta

Vi fick igen låna Nirmals bil och chaufför. Den här dagen åkte vi först till en kulle lite nordväst om Kathmandu, där ett nytt och fint buddhistiskt kloster finns, som Nirmal rekommenderat. Då vi efter många om och men och med några felkörningar hittat dit konstaterade vi att klostret bakom de höga murarna var öppet för besökare bara en dag i veckan, och så klart inte just den dagen vi var där. Så vi kollade in utsikten ett tag (dimmigt, inte mycket att se) och åkte ner igen.

Åkte vidare till Kirtipur, dit vi själva egentligen från början planerat åka. En charmig gammal by i västra utkanten av Kathmandu. Där kollade vi in några fina tempel.

Anila leder Mira i mitt hemgjorda babykoppel. I smyg, för Mira accepterade inte att någon annan än jag ledde runt henne i det. Männen i bakgrunden tittar nyfiket och roat på, liksom alla andra som såg Mira med kopplet. Den uppmärksamheten vi brukar väcka med kärran i Pokhara är inget emot hur mycket uppmärksamhet och frågor av nyfikna ortsbor som den här barnprylen väckte :P Men den var verkligt bra att ha då vi försökte t.ex. ta fotografier eller kolla något i guideboken utan att Mira genast rymde eller trillade ner för någon hög trappa.

Inika och Raju sitter på en för Nepal typisk plattform
 med tak, som används för just det; att sitta på, ta det lugnt
och kanske skvallra eller diskutera dagspolitiska ärenden.

Töserna vid en av de två elefantstatyerna
 som vaktade ett av templen.

Utanför ett av templen.

Inika med en tempelklocka.

Sedan åt vi lunch på en restaurang som samtidigt var ett hembygdsmuseum där de tillredde maten på traditionellt vis på öppen lerspis medan restauranggästerna satt och åt och väntade på maten på dynor på en halmmatta i samma rum. Intressant!

Mira provar på att mala linser.

Momo-lunch, serverad på super-ekovänliga tallrikar av stora löv,
avnjuten av Inika, liggandes och med full service ;-)

Kvinnorna i restaurangen tillverkar slaget ris på traditionellt
 sätt. Maten tillreds på lerspisen i bakgrunden.

Efter maten åkte vi vidare till Manjushree-parken, en park vid en flod i närheten. Där fanns också en grotta, dit Raju och Anila och Inika gick. De gick bara på en kort guidad tur i grottan. Grottan är en av Asiens längsta och största, och det finns möjlighet att gå på flera timmar långa rundturer i den. Tösernas vandring lär ha varit väldigt spännande och lite skrämmande, eller ganska mycket skrämmande i början till och med. Anila beklagade att hon varit så nervös att hon helt glömt att ta bilder för mig att se. Jätteroligt hade det varit i varje fall och smutsiga och dammiga var de av att klämma sig genom vissa trånga passager. Jag besöker gärna själv grottan någon annan resa, då Mira också är tillräckligt gammal att komma med.

Apa på över 100 år gammal hängbro
 vid Manjushreeparken.

Från parken och grottan åkte vi vidare till staden Lalitpur (som också kallas Patan) och Fair Trade butikerna där. Vi shoppade lite julklappar och ännu ett ihopvikbart blombord till oss själva (mindre än de tidigare vi har, vi ska ställa det ovanpå TV-bordet tror jag), sedan åkte vi till Nirmals hem i utkanten av Lalitpur. Hans fru bjöd på te och vi småpratade en stund med hans föräldrar som också bor i samma hus. Sedan åkte vi och Nirmal och hans fru och 4-åriga dotter till en restaurang i Lalitpur. Där åt jag god mexikansk mat och himmelsk tiramisu till efterrätt. Hemma i hotellet packade vi och gick till sängs.