Sightseeing och febersnuva

Jag addar mera text om jag hittar pa ett satt att koppla min egen maskin till natet, eftersom openoffice filer tydligen inte kan oppnas i word. :/ Jag har en lang text sparad i open office som jag skickar ivag sa snabbt jag fattar hur jag ska gora det...

Pa den har bilden tittar vi pa fontaner vid Wembley Stadium:Har ar vi vid Tower Bridge:

Har ar vi hemma hos Rajus syster:

Den har bilden ar fran ett cafe i Camden market:

Och har turistar vi vid Piccadilly:

Har kommer texten antligen:

Nu har vi sett oss omkring lite i London, och gjort allt möjligt annat mer eller mindre planerat också. På måndag gick vi som planerat och tog en titt på Wembley Stadium utifrån, och ett shoppingcenter här nära. På tisdag åkte vi in till centrum. Vi promenerade längs flodstranden, gick över Tower bridge, tog en flodbåttur till Westminster och promenerade därifrån till Trafalgar square och Chinatown. Vid det laget började Anila dessvärre se ganska trött-hängig ut, istället för bara se hängande-hängig ut på Rajus mage i Babybjörn-selen. Vi åkte därför hem, och märkte där att hon hade över 39 grader feber!

Nästa dag var vi hemma hela dagen. Anilas feber höll i sig, men hon orkade av någon anledning ändå vara hyperaktiv större delen av tiden, och tog (visserligen i misstag, så det räknas nog inte helt) sitt första steg framåt utan stöd (!). På kvällen steg febern till 40,2 grader, och hon hade en 15 minuters hysterisk skrikattack, med påföljden att Raju tyckte att vi nog absolut måste ta henne till en läkare genast. I taxin på väg till sjukhuset piggnade lilla fröken till, och i väntrummet var hon igen sig själv: klappade i händerna, skrattade, petade och tuggade på allt och alla hon bara kom åt och sade tatatatata dädädädä och annat gulligt. Väntrummet var ganska fullt och vi hamnade sitta där i över två timmar. Jag kan tänka mig att hon lyckades suga åt sig alla bobbor i hela nordvästra London under den tiden. Hur som helst konstaterade läkaren att hon inte har varken öroninflammation eller något slem i luftrören, utan helt enkelt bara vanlig feber och rinnande näsa. Hon ordinerade oss att fortsätta med febernedsättande tills febern går över. Helt onödigt besök med andra ord. Britter ger för övrigt alltid febernedsättande medicin oralt. De mäter inte febern i rumpan heller. Vi fick ganska konstiga blickar. ;-)

I dag morse mådde Anila redan mycket bättre, så vi tog en tur till Camden town på eftermiddagen. Camden market var, helt som jag gissat, helt min plats. Jag skulle ha kunnat spendera minst en vecka där. Av hänsyn till de andra nöjde jag mig ändå med bara några timmar. ;-) När vi kom hem på kvällen var Anila redan helt feberfri, och är det fortfarande. Skönt, för det har minsann inte varit enkelt att få ner brittisk oral febernedsättande medicin i henne, hur mycket jordgubbe eller apelsin den än föreställer sig smaka.

I går natt hade vi förresten en mus i vårt sovrum. Som gnagade hål på ändan av ett av Anilas favorit-riskakapaket. Tur nog alltså bara ändan, så vi behövde inte kasta bort hela paketet (vi har bara 4 paket med oss). Vi räknade inte med att redan här i London hamna gömma undan allt ätbart (sedan i Nepal såklart nog). En annan sak jag inte räknade med att skulle hända, är att få nyheter om massaker på AlJazeera – om Finland (andra massakers såklart nog). Det talas/skrivs om Kauhajoki i alla andra medier här också, men det råkade alltså vara från arabiska AlJazeera jag hörde det först.

I morgon ska vi till Rajus kompis och stanna där över natten, om inget oväntat händer med Anilas hälsa före det.

Ha det bra!