torsdag 6 november 2008

Diverse små djur

I går kväll var det elavbrott igen. Här är elavbrott extremt ofta, främst för att staten i Nepal sparar på ström genom att helt enkelt stänga av elektriciteten i olika stadsdelar vid vissa bestämda tidpunkter varje dag, vanligen 2-3 timmar per gång 1-2 gånger per dag. Utöver de här elavbrotten är det dessutom titt som tätt också andra, oplanerade elavbrott. Hur som helst var det i går elavbrott under Anilas läggdagstid. Jag låg därför och godnattammade henne på sängen, i ljuset av en minimal liten halogenficklampa. Plötsligt hörde jag något som definitivt lät som när en mus knaprar på något. Vårt rum är bara typ 3 X 4 meter stort, och både sängen och divanen som vi har här är byggda med en stomme med byrålådor undertill, så att det inte är möjligt att gå under dem. Det borde med andra ord vara ganska svårt för ett djur att gömma sig i rummet. Jag lät ficklampans lilla ljuskägla svepa över golvet i rummet - ingenting. Sedan kollade jag mellan väggen och sängen. Där fanns ingen mus, men ljusskenet träffade istället en hårig, svart spindel, som med benen medräknade var lika stor som min handflata. Den satt helt stilla på väggen och såg visserligen inte mysig ut, men verkade inte benägen att knapra heller. Jag tittade på den ett tag - den hölls helt stilla och ljudlös. Så jag återgick till amningen. Det räckte inte länge förrän ljudet började igen. Jag flög upp och kollade på spindeln, som ännu var lika hårig och stor men också ännu helt lika stilla och ljudlös. Just medan jag undrade hur jag skulle bli av med spindeln sprang något mörkt förbi på golvet under den. En stor mus! Eller liten råtta. Eller något däremellan. Tur nog kilade den in genom den halvöppna badrumsdörren, så jag kunde lätt låsa in den där. Under vår förra Nepalresa vaknade jag faktiskt vid två olika tillfällen av att en mus sprang över mitt ansikte. Den här gången tänkte jag försöka slippa den upplevelsen. En stund efter att jag låst in musen kom Raju till rummet för att gå på wc. Jag berättade om mini-råttan/mega-musen, men Raju tyckte att möss är harmlösa. Han valde därför att gå på wc ändå, och jag stängde kvickt dörren bakom honom så att musen inte skulle rymma. Genom dörren kunde jag sedan höra honom kommentera att "gee, it's reeeaaaallllly huge" och när han en stund senare kvickt kom ut igen tyckte han att vi nog måste kalla på Purnima för att bli av med kräket. En stund senare hoppade alltså Purnima in i vår wc, beväpnad med en hink och ett pappersark (att ha som handske). Sedan hörde man en stund Purnima flämta och fnissa och musen tjuta stressat (yep, tjuta. "Tyst som en mus" var den minsann inte). Typ tre minuter senare kom hon ut med gnagaren fångad i hinken, och kastade ut djuret över muren till grannens åker. Medan hon ännu jagade råttan runt vår wc lyckades Mira, Raju och jag tillsammans skrämma ut spindeln ur vrån, fånga den i ett papper och kasta ut den också. Så var det äventyret över, och Anila, vid det laget ganska uppspelt och förundrad, kunde få sin sista slurk godnattmjölk. ;-)

Anilas favoritsmådjur här är nattödlorna. Ingen aning vad de heter på riktigt, men vi kallar dem nattödlor, eftersom de kommer fram bara då det är mörkt. Ödlorna är blekgröna, nästan genomskinliga. De är ungefär lika stora som vanliga finska ödlor, men mera gecko-aktiga till formen (bredare nos, större huvud och sugkoppar i ändan på tårna). De sitter mest på lur fastklibbade i taket på terassen utanför hotellets sidobyggnad, så Anila typ vrider nacken av sig när hon försöker titta på dem. ;-) Vi har en massa ödlor i trädgården också, men de flesta av dem ser inte ut som geckoödlor, utan istället som minimala iguaner (också de ödlorna är ungeför lika stora som vanliga finska ödlor).
Förutom ödlorna i trädgården har Anila tyckt om att undersöka sniglarna. Vi hade för någon vecka sedan ännu mängder av sniglar i trädgården. De hade alla hus på ryggen och fanns i alla storlekar mellan liten som en vanlig finsk trädgårdssnigel och nästan lika stora som min knytnäve. Nu har det inte regnat på över tre veckor, så sniglarna börjar så småningom försvinna. Anila har också bekantat sig med en massa olika stora, färgsprakande fjärilar som trivs bland blommorna i trädgården. För ett par veckor sedan tyckte hon också om att titta på två spinkiga små kattungar som brukade gå omkring och jama högljutt här, men de har varit som bortblåsta den närmaste veckan åtminstone.

Vårt eget lilla djur, alltså Anila, har gjort massiva framsteg de senaste dagarna. På sin 11-månadersdag på fredag klarade hon för första gången av att gå en serie med fler än 5 steg + stanna mitt i + fortsätta gå minst 5 steg till och sedan helt kontrollerat och utan att falla sätta sig ner på knä eller kyykky (vad heter den ställningen på svenska???). Tidigare har hennes gående främst gått ut på att halvrusa upp till typ 8 steg från någon människa till en möbel eller till en annan person. På lördag lärde hon sig ändra riktning när hon går, alltså gå i kurva utan att falla. I dag tog hon för första gången själv initiativet till att promenera iväg från en möbel till en människa som stod längre än 5 steg från möbeln. Tidigare har hon bara promenerat kortare sträckor (typ 2 steg) mellan möbler på eget initiativ. Längre sträckor har hon tidigare bara gått om man "skickat iväg" henne. Hon har helt från början varit jätteduktig på att inte falla och slå sig. Istället har hon landat (mer eller mindre) mjukt på knäna, eller i krypställning (knäna har visserligen ibland sagt "klonk" mot marken så högt att det låtit som om hon skulle behöva knäskydd, men hon har inte själv brukat röra en min ändå). Men nu har hon alltså flera gånger klarat av att undvika till och med det där "klonk":et. :)

Jag ska sluta nu, så det inte igen blir ett evighetslångt inlägg. Om ni förresten har frågor, kommentarer eller önskemål om något särskilt ni skulle vilja veta mera om, så kan ni antingen lägga dem som "comments" hit i bloggen (lättast om ni har gmail-konto), eller skicka dem per mail, facebook eller som PM på mammapappa. Jag checkar alla de platserna varje gång jag är online, men det är inte så ofta, så bli inte sura om det tar tid förrän jag svarar. Festivalerna tog slut nu och skolorna har börjat idag. Det kommer med andra ord att bli mycket lugnare här från och med nu, så jag kommer att ha tid för att beskriva alla möjliga små vardagliga fenomen istället.

1 kommentar:

Linuz sa...

Vaude, Anila hålls ju fint o stå på ställe!

-ninushka-

ps. kyykky, typ sitta på huk?