Vi kom tillbaka från vår fantastiska resa till Chitwan redan på torsdag, men jag har inte haft tid att ens öppna datorn sedan dess av flera orsaker. På fredag för att jag tvättade kläder hela dagen och det var elavbrott hela kvällen, på lördag för att vi var bjudna på middag till Bishnu på kvällen och i går för att Rajus föräldrar flög till Kathmandu på morgonen, så Raju och jag har varit husvakter. Rajus mamma har haft ont i magen och ryggen en längre tid. På lördag kom hit några av Rajus föräldrars vänner som tipsade om en ayurvedisk/homeopatisk klinik i Kathmandu som hade botat någon av deras bekantas smärtor. Så de passade på att åka dit nu, när vi är här och kan se efter hotellet. De fick dessutom tag på flygbiljetter dit för bara 10 euro! Nå, nepalesiskt pris var det ju, turister, asiatiska turister och nepaleser har alla egna priskategorier för flyg, museum och ibland i restauranger och butiker också. Hur som helst är hotellet fullsatt och vi har haft fullt upp med att laga morgonmål, tvätta kläder, tvätta lakan och städa rum. Just nu sitter jag och försöker skriva och samtidigt kasta en boll till andra ändan av rummet för att hålla Anilas uppmärksamhet från datorn. Rajus föräldrar kommer hem i morgon så sedan har jag bättre ordnat med barnvakt igen.

Gällande vår Chitwanresa så var den alltså superlyckad. Vi åkte dit tillsammans med Binod och Rajus kompis Surjay. Dagen vi kom dit tog vi det lugnt och kollade staden/byn Sauraha där vi bodde. Den är byggd på ena sidan en flod, nationalparken är på andra sidan av floden. Så där annars finns det i själva Sauraha främst hotell, restauranger och butiker med saker ämnade åt turister. Vi promenerade därför också en bit ut på landsbyggden utanför, där vi såg folk som bodde i traditionella hyddor av bambu och lera. Där kunde Anila bekanta sig med en massa kossor, getter, ankor och andra husdjur. Vårt hotell var vid floden, med stor terassbalkong utanför vårt rum där vi kunde sitta och se solen gå ner över nationalparken på andra sidan floden. Några vilda djur lyckades vi ändå inte se från balkongen ;-)

Nästa morgon for vi på elefantsafari i djungeln. Vi satt alla fem i en korg uppe på elefantens rygg, med elefantskötaren sittande på elefantens nacke. Safarin började med att elefanten promenerade ungefär 1,5 kilometer till parkens port. Anila somnade förrän vi ens kom in i parken. I djungeln såg vi hjortar, fåglar, fjärilar och apor. anila vaknade just före vi lyckades hitta en noshörning som stod och tuggade helt fredligt och var helt oberörd av att tre turistyllda elefanter stod i halvcirkel runt den. Det var alltså en hel del elefanter i rörelse på morgonen. Större delen av tiden var vi i så tät djungel att man inte såg eller hörde någon annan, men när vi kom till öppnare ställen såg man genast andra elefanter med turister på ryggen. Vi korsade en flod också och såg en krokodil slöa på flodstranden. När Anila hade varit vaken kanske en timme så blev hon allt mer irriterad av att hamna sitta inklämd i en skumpande korg. Vi försökte först resultatlöst mata i henne en banan, sedan amma (inte alls att rekommendera på guppande elefantryggar, framförallt inte då hon bet sig fast allt vad hon kunde med sina två huggtänder - ajjj!). Igetdera hade önskad effekt, men tur nog var safarin nästan slut då, så vi behövde inte så länge stå ut med att ha Anila högljutt protesterande, utan kom ganska fort till parkens port igen och kunde be elefantskötaren släppa ner oss utan risk för att vi skulle bli morgonmål till någon hungrig tiger. Anila blev glad igen genast då hon kom ner på marken. Vi promenerade sedan tillbaka till hotellet. Det skulle egentligen ha ingått elefantryggstransport från porten till hotellet också.
På eftermiddagen åkte vi på flodfärd i en långsmal kanot gjord av en urholkad trädstam. Den verkade lite rank och vi var typ åtta personer i den, så vi hade lite problem att få Anila att inte vilja dränka oss alla genom att luta sig över kanten och stoppa händerna i vattnet. Amning gav inte heller önskad effekt (och var ganska obekvämt desutom i kanoten). Men sedan fick hon en påse mandariner att leka med av Surjay och struntade tur nog sedan i allt annat. Hon brydde sig inte ens om att titta på krokodilerna och aporna på flodstranden. Vi såg också en kanske en meter lång orm simma förbi (!). Det var intressant, jag har aldrig sett ormar simma tidigare, men också lite skrämmande, man kände ju sig ganska försvarslös där i kanoten. Vi åkte kanske en knapp timme ner längs floden, sedan steg vi ut och promenerade tillsammans med en guide genom högt gräs och en del gräsplaner till ett ställe där de föder upp elefanter. Där hade en av elefanterna 13 dagar tidigare fått tvillingar. Elefantbabysarna var jättesöta, till och med Anila förstod det och skrattade och pekade på dem. Sista dagen besökte vi en skola i en by utanför Sauraha. Den är uppehållen med pengar från donationer, och Raju och jag har redan länge sökt efter något projekt att understöda här i Nepal. Ägaren till hotellet vi bodde i tipsade om den där skolan. Vi kom dit just före skoldagen skulle börja, så där fanns en massa barn som ville leka med Anila, och Anila tyckte det var roligt hon också. Vi gav en liten donation till dem sedan också.

Nu måste jag sluta, Anila har tröttnat på att jaga bollar och vill ut på gården igen. Skrivs senare, antagligen åtminstone ännu en gång förrän vi kommer tillbaka till Finland nästa vecka.