Ursäkta att det förra inlägget blev avklippt mitt i. Här kommer fortsättningen och några bilder. Som jag skrev i förra inlägget så deltog alltså alla i familjen och några till i ceremonin. Rajus föräldrar var de enda som inte deltog, för det trodde att de var rituellt förorenade för att någon fötts eller dött i hembyn. Dagen efter Bhai Tika ringde Rajus pappas syster däremot och berättade att ingen varken fötts eller dött, de kände sig bara för gamla och sjuka för att promenera ner till Pokhara från byn de bor i, som ligger på en kulle (läs: typ 1500 meters höjd) ovanför Pokhara. Det tycker jag var lite svagt av dem, med tanke på att Rajus farmor tidigare brukade promenera ner hit varje år till Dashainfestivalen, ända tills hon dog som långt över 90 år gammal. På dashainfestivalen kom de däremot inte hit eftersom en baby fötts i byn (alla i byn är mer eller mindre släkt med Rajus pappa). Men nog om dem nu, och tillbaka till Bhai Tika festivaldagen. Systrarna ger alltså gåvor till bröderna. Gåvorna består traditionellt av kläder eller tyger, samt något gott att äta. Raju fick två par svart byxor att ha på jobbet i Finland, helt enligt vad han önskat sig. Han fick också, förutom de traditionella blomstergirlanderna, en yllehalsduk runt halsen "för det är kallt i Finland". ;-) Dessutom fick han, och alla andra bröder också, en bricka full av bananer, äppel, olika nötter, russin, nepalesiska och indiska sötsaker (översöta mjuka saker vanligen huvudsakligen gjorda av mjölk och socker), seu-roti och sådana där riskaka-struvor som jag nämnde nåt tag tidigare också. När alla bröder fått sina gåvor blev det systrarnas/kvinnornas tur. Rajus systrar gav tika åt mig och Anila, Purnima och Rima gav till varandra, Rajus systrar gav till varandra och Pretcha gav till sin lillasyster Praketi och Praketi gav, men sin mammas hjälp för hon är bara 6 år gammal, till storasyster Pretcha. Rajus systrars gåva till mig var den sari jag redan fått i förskott för att ha på mig på festen, men de gav dessutom också mig en halsduk "för att det är kallt i Finland". Anila fick också en omgång kläder, för en gångs skull inte helt förkastligt strykfula. Hon var däremot klädd i en vit, fluffig gräddkaka-klänning, som hon vid ett tidigare tillfälle fått av Rajus syster (nästan likadan som den där andra fruktansvärda prinsess-kreationen som hon hade på sig på Dashainfestivalen). Anila svängde på huvudet så mycket då Rajus systrar fixade hennes tika att den närmast såg ut som en krumelur och inte ett rakt streck. :P
Efter att alla fått sina tikas och gåvor och sådant åt vi god mat och tog en massa familjeporträtt i olika konstellationer i trädgården. Nedan är en bild av oss allihopa (utom hemhjälparna). På bakre raden är Jag, Shiva, Raju, AbiShek, Binod och Bishnu och på främre raden Anila, Rajus föräldrar och Shivas döttrar Praketi och Pretcha.
Senare på kvällen kom en hel del sådana där grupper av utklädda barn och ungdomar till gården, som jag tidigare skrev att hör till festivalen. De sjöng och dansade och hade show. Många av ungdomarna var Purnimas skolkamrater, de bjöd därför med henne i dansuppvisningarna.
På tal om hemhjälparna så har Purnima igen gått med på att laga mat. Hon vågade väl inte annat när hennes bror var här på besök. I morgon på morgonen åker han tillbaka till sin hemby någonstans i södra Nepal nära Nepalganj. Purnima lär i något skede ha sagt att hon också tänker följa med, men hon ändrade sig väl nog. Det skulle säkert vara ganska chock för henne att bo där - för det första för att hon inte har varit där sedan hon var 4 år gammal, för det andra för att hon överhuvudtaget inte sedan hon var 4 år gammal har levt någonstans utan rinnande vatten, elektricitet och andra bekvämligheter. Å andra sidan kan jag förstå att hon är nyfiken på sina rötter. Antagligen också nyfiken på hur det känns att på riktigt vara medlem i en familj. För fastän Rajus pappa ofta har talat om henne att "hon är som en dotter för honom" så är det nog inte riktigt sant. Purmina och AbiShek är nämligen nästan jämngamla, och har båda vuxit upp här i Lakeside med Rajus föräldrar. Skulle hon på riktigt "vara som en dotter för honom" skulle hon nog också ha fått leka och stoja med AbiShek och kusinerna, och inte som bara 10-åring först tvingats diska färdigt alla skitiga kastruller, sopa golven, rensa ogräs och sedan gå och leka, om leken med god tur ännu pågick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar