En helt vanlig dag

Jag tänkte passa på att beskriva vad vi brukar hålla på med här på helt vanliga dagar, eftersom de senaste veckorna har bestått främst av dessa vanliga dagar utan något särskilt program.

På morgonen vaknar vi när Anila börjar krypa omkring i sängen, vanligen någon gång mellan 6 och 7 på morgonen. Själv vaknar hon väl antagligen antingen av grannens högljudda tupp eller av att det börjar ljusna. Vi brukar ligga och njuta i sängen ett tag efter det (läs: Anila njuter av att slänga saker i huvudet på oss eller klämma in fingret i våra ögon/öron, medan vi försöker sova lite vidare...). Sedan blir det dags att klä på Anila och gå till köket i Rajus föräldrars hus och fixa morgonmål. Anila äter gröt av nepalesiskt eller indiskt grötpulver, jag dricker en kopp sött nepalesiskt kryddat mjölkte som jag doppar en ganska intetsägande vetesemla i. Samtidigt brukar vi hjälpa Purnima med grönsakerna för lunchen. I Nepal kokar man lunch redan tidigt på morgonen, så att den hinner svalna förrän den ska ätas. Man äter ju med fingrarna här, så man bränner sig om maten är för het. Dessutom äter barnen lunch förrän de går till skolan och skolbussen till AbiSheks privatskola kommer omkring 9.30 på morgonen (Purnima promenerar iväg till sin lokala statliga skola omkring 9.45).
Anila brukar leka en stund med AbiShek eller Rajus föräldrar förrän hon sover förrmiddagstupplur. När hon somnat brukar jag passa på att gå i duschen och handtvätta dagens lass med kläder. Jag tvättar hellre lite varje dag än massor varannan eller var tredje dag. Ibland duschar jag redan tidigare, eftersom vattnet i duschen brukar vara varmast antingen före klockan 8.30 (då inte alla ännu hunnit duscha) eller efter klockan 11 (då solpanelerna hunnit värma följande sats vatten). När Anila vaknat ger vi lunch till henne. Hon äter samma mat som vi, men vi sköljer den i hett vatten för att tvätta bort den mesta mängden kryddor först. Lite brukar ändå vara kvar på blomkålen, och hon grimaserar och räcker ut tungan alltid då det blir för kryddigt. ;-) I början lagade vi egen mat till henne, men det har visat sig att hon äter vuxenmaten lika bra eller dåligt som mindre kryddad babymat, så vi har den senaste månaden struntat i att laga specialmat till henne. Efter att Anila har ätit äter vi själva. Maten är så gott som alltid ris, linssoppa, någon kryddig pickles, ibland också spenatstuvning och alltid någon grönsaksstuvning som för det mesta innehåller potatis, ärter/bönor, blomkål, tomat och ibland rädisa. Dessutom brukar jag steka ett ägg till mig och Raju äter antingen ägg han också, eller kött om det finns.

På eftermiddagarna brukar vi antingen stanna hemma och leka på gården eller gå ut på promenad. Ibland lämnar jag Anila på gården med Rajus föräldrar eller Raju och går och shoppar eller fotograferar ensam här i närheten. Ibland åker både Raju och jag med motorcykel för att göra inköp längre bort. Vissa dagar badar Anila ute i solen på eftermiddagen. Andra dagar tvättar jag hennes blöjor (duschvattnet brukar vara som hetast på eftermiddagen, då solpanelerna gjort sitt jobb och ingen duschat på länge). Ganska ofta kommer också någon av Rajus systrar på besök. Igår var t.ex. Shiva här. Hon (liksom många andra urbana medelklasskvinnor här) har en scooter, så hon kan själv köra hit från sitt hem i andra ändan av stan. Bishnus pojkar var också här, och vi körde allihopa av och an med scootern på den smala vägen som går från grinden till hotellet. På eftermiddagen äter Anila också mellanmål (gröt och frukt) och vi andra äter nägot som kunde kallas lätt lunch (typ en kopp te med smörgås, nudlar, samosa, momo eller liknande).

Vid 3-4-tiden sover Anila eftermiddagstupplur, och när hon vaknar äter hon kvällsgröt och hjälper till att laga middag. Vi har börjat servera hennes kvällsgröt vid 5-tiden och middagen vid 7-tiden istället för tvärtom. I Nepal äter man nämligen middag först vid 7-8-tiden, så det besparar oss lite matlagning om hon äter samma mat som vi förrän hon går och lägger sig istället för egen mat vid 5-tiden. På kvällarna är det ofta elavbrott från ungefär klockan 6 till 8.30, så vi äter middag och går och lägger Anila i skenet av ficklampa eller stearinljus. Förrän Anila går och lägger sig brukar Rajus mamma som sagt ge henne massage med varm senapsolja framför en öppen eld på gården. Efter att Anila somnat och elavbrottet tagit slut brukar jag slå på min dator och skriva e-mail eller fixa på den där boken jag håller på att göra om Nepal till Anila. Om jag inte somnat förrän det, förstås (händer ganska ofta). ;-) Raju kommer och lägger sg vid 10-11-tiden, före det sitter han i receptionen och tittar på tv eller diskuterar med våra hotellgäster.

Vår främsta plan för de närmaste dagarna är att åka på övernattenutfärd till en by här i närheten. Jag skulle ha velat åka på djungelsafari till en stor nationalpark i södra Nepal, men Raju tyckte att det skulle bli för jobbigt med Anila. Dessutom lär det vara ganska fullbokat där. Området där parken är har varit ganska utsatt under inbördeskriget/gerillakriget/vad man nu vill kalla det, och eftersom det här är första turisthögsäsonen sedan det blev fred i landet så åker typ precis alla dit nu. Många hotell och restauranger hade redan hunnit stänga för gott då dit inte reste så många under kriget, så nu lär det vara helt överfullt i de få hotell och restauranger som ännu är kvar. Så kanske lika så bra att spara resan till nästa besök i Nepal så de hinner få igång servicen igen där. Byn vi ska åka till istället ligger i en dal mitt bland bergen. Vi ska åka dit antagligen först med jeep och sedan gå sista biten. Raju har några släktingar som bor där, så vi ska antingen bo med dem eller i det hotell som också lär finnas där. Det har varit lite molnigt på morgonen den senaste veckan, men om vi har tur är det klart väder när vi är där så vi kan se dagens första solstrålar lysa på de snöbeklädda höga topparna av bergen runt byn.

Edit: Fick just veta att vi far till Chitwan i alla fall. Jihuuu :)