Idag är det Buas pappas dödsdag, alltså årsdagen efter hans död för många år sedan. Bua och Ama fick därför inte äta ris, utan bara bröd igår, och får inte äta salt idag. Idag kom familjens guru på besök och hade en ceremoni tillsammans med Bua till hans pappas ära. I slutet fick de flesta en gul tika, också Anila, följt av gråt och vilda protester. Anila torkade sedan i protest genast bort den, och visade demonstrativt att ”titta vad jag gjorde, den är helt borta”. En stund senare, då hon lugnat sig något, förklarade hon att hon ville ha en röd, inte en gul tika, och att hon inte ville att jag skulle få tika. Nå, eftersom röd är glädjens färg gick det ju inte an en dag som denna. Däremot fick jag och Inika inte tika, eftersom vi båda är förorenade efter förlossningen ända till Inikas Nepalesiska namngivningsceremoni, som kommer att vara i övermorgon.
På eftermiddagen åkte vi till Mahendrapul, dvs stadsdelen med flest butiker i Pokhara. Där shopade vi babymat (grötpulver, burkar finnsbinte ännu heller här) och plastkorgar som jag ska organisera klädskåpet med. Babyprylnyheter här i landet är barntandborstar och våtservetter, som det alltså var onödigt att jag släpade hit från Finland. Prisnivån på mat och annat har stigit enormt, vissa saker kostade nästan som i Finland.
På kvällen var det world tourism day happening på Lakesides huvudgata, dvs ett kvarter härifrån. Vi var där på en sväng med Anilas kusiner Ankur, Ajay och Abishek. Då vi tagit en kvick titt på ponnyerna, trekkingtälten och bändet som höll på att ställa upp började det regna och vi gick till en glassbar. Regnet öste, strilade, forsade. Gatorna blev till floder. När vi väntat kanske en halvtimmeoch det inte blivit något bättre alls, snarare värre, gav vi upp och vandrade hem, dränkta till vristerna av forsande brunt regnvatten ch med regnet ännu ösande ner i nacken på oss. Tur att det bara var ca 150 meter hem!
På eftermiddagen åkte vi till Mahendrapul, dvs stadsdelen med flest butiker i Pokhara. Där shopade vi babymat (grötpulver, burkar finnsbinte ännu heller här) och plastkorgar som jag ska organisera klädskåpet med. Babyprylnyheter här i landet är barntandborstar och våtservetter, som det alltså var onödigt att jag släpade hit från Finland. Prisnivån på mat och annat har stigit enormt, vissa saker kostade nästan som i Finland.
På kvällen var det world tourism day happening på Lakesides huvudgata, dvs ett kvarter härifrån. Vi var där på en sväng med Anilas kusiner Ankur, Ajay och Abishek. Då vi tagit en kvick titt på ponnyerna, trekkingtälten och bändet som höll på att ställa upp började det regna och vi gick till en glassbar. Regnet öste, strilade, forsade. Gatorna blev till floder. När vi väntat kanske en halvtimmeoch det inte blivit något bättre alls, snarare värre, gav vi upp och vandrade hem, dränkta till vristerna av forsande brunt regnvatten ch med regnet ännu ösande ner i nacken på oss. Tur att det bara var ca 150 meter hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar