Dashain

Dashain tikadagen på torsdag var som vanligt en dag full av folk och fest. Det hela började med en ceremoni klockan exakt 10.37. Ama och Bua brände rökelse och lade fram frukt och seuroti på ett litet bord. Då gudarna fått sitt började Ama och Bua ge tikas till alla som är yngre än dem, sedan var det Rajus storasysters tur att ge tikas till sin son, oss och våra flickor, sedan vår tur att ge tika till barnen. Det är alltså alltid de äldre som ger till de yngre.

Bua ger tika till Ama

Anila hade egentligen redan i Finland bestämt sig att hon inte tycker om tikas. Hon vaknade redan typ 6.30 och låg och snyftade i sängen att ”är det idag det är tikadagen oj nej, jag vill inte ha tika”. Nå, eftersom det hör till att ge både tika och pengar till de yngre lyckades vi muta henne till någon form av samarbete med att påminna om att om hon accepterar tikan så får hon pengar sedan. På samma sätt fick jag henne att godkänna att klä sig i klänning: inga finkläder = inga tikas = inga pengar. På en treårings obstinata, trotsiga sätt torkade hon visserligen bort alla tikas nästa genast hon fått dem, men det var inget problem. Huvudsaken var att hon haft tikan ens en sekund i pannan. Och hennes villkor för att ha klänning på sig var att hon fick ha strumpor och sina nya blinkande lenkkare på sig också. Det fick hon. Jag var till och med lite stolt över henne för att hon själv lyckades välja strumpor i en färg som prefekt matchade med klänningen (fast stumpor och lenkkare i sig ju var ganska mismatch…). Pengar tog Anila däremot gladeligen emot och samlade klänningsfickorna fulla med dem. Både sina egna pengar, och dessutom så noppade hon åt sig alla Inikas pengar. Det fick mig att tänka på när hon var liten och hade sin namnceremoni här i Nepal: Raju (eller var det Bua?) skulle ge pengar till henne ur sin plånbok, men istället för att ta emot sedeln grabbade hon tag i hela plånboken ;-)

Flickorna och jag har fatt mycket tika

Inika var betydligt mer samarbetsvillig. Jag klädde henne i en av Anilas gamla nepalesiska gräddbakelseklänningar. Av någon anledning såg den till och med helt okej och söt ut på henne. På Anila tyckte jag alltid den sett helt absurd ut. Antingen har jag vant mig vid att se ungar i prinsessklänningar, eller så matchar den bara hennes temperament bättre. Inika tog lugnt emot alla tikas, tittade bara förvånat omkring sig med öppen mun, som hon alltid gör. Hon tog inte ens illa upp av att Anila stal alla hennes pengar.

Då vi var färdiga med att ge och ta emot tikas hemma åt vi lunch och sedan gick vi på promenad för att få tikas av en del äldre släktingar som bor här nära. Det var en alldeles extremt het dag, eller så kändes den bara hetare än andra dagar för att jag var draperad i omkring 5 meter tyg (sari, vacker som bara den, men betydligt varmare än kurta surwal, som är den tunika/byxdräkt jag vanligen klär mig i här). Vi tog kärran för Inika och tänkte att Anila kan gå, men redan efter första besöket hoppade Anila in i kärran och vägrade låta Inika sitta där mera. Så Inika måste med andra ord bäras omkring i famnen. Vi besökte typ 5-7 olika hem (tappade räkningen) och fick tikas och lite frukt, cokis, joghurt, pickle och annat smått ätbart som det hör till att bjuda på till folk som kommer på tikabesök. Inika fick tugga på äppelbitar och var glad och nöjd fast det gått flera timmar förbi hennes vanliga dagssömntid. Anila torkade bort sina tikas anefter hon fått dem, åt någon enstaka banan och drack cokis, samt plockade snabbt som bara den åt sig alla sina och Inikas pengar. Till sist somnade Inika nöjt i famnen på mig och vi bestämde oss att gå hem fest det ännu fanns ett par släktingar vi kunnat besöka.

Hemma kom och gick också folk hela dagen för att få tikas av Ama och Bua. Senare på kvällen kom Anilas kusiner Prechya och Praketi, som hon igen väntat på hela dagen. Då fick hon också äntligen lov av mig att ta av sig klänningen (som hade knäppning på ryggen som hon inte själv fick upp, annars hade hon nog slitit den av sig redan låååångt tidigare).

Nästa dag var en hemmadag. Anilas kusiner var här och de lekte tillsammans. Inika åkte från famn till famn och hade skönt. Själv hade jag som vanligt byktvättdag, men sedan satt jag också och flämtade i skuggan. Det var nästan lika tryckade hett som på tikadagen, om inte hetare. I natt vaknade jag sedan av ett häftigt åskväder som höll på i över en timme, med ösregn och hagel. Idag är luften klar och svalare. Skönt.

På måndag åker vi till Kathmandu för att möta Nanna och Walle, kompisar från Finland som kommer på Nepalbesök. Så hinner knappast skriva nåt före slutet av nästa vecka.