Inikas namnfest

Inte basta bilden, de basta har jag pa minnepinne som a utlanad nu :-/ men  i vantan pa battre kan ni kolla in denna...

I morse var det Inikas namngivningsfest, lagom till hennes nästan-namnsdag i finska kalenderna (Inka). Brahminen, vår hem-guru, kom hem till oss redan klockan 8 på morgonen, ceremonin började ett tag senare. Ceremonin, ”pujan”, var ganska lika Anilas dylika puja senast vi var i Nepal, men något kortare och enklare. Antingen är det inte så noga med andra barnet, eller så hade brahminen bara bråttom vidare till någon annan puja. Hur som helst ingick där alla vanliga hindu-puja-element: vatten, eld, blommor, rökelse, frukter, pengar, olja, smör, bjällror, fat sydda av bananblad, okokt ris och så utdelning av tikas. Brahminen läste halvsjungande hinduskrifter från en liten välanvänd bok han hade med sig, samt instruerade Raju vart han skulle kasta blommor och vatten etc etc. Min roll var enkel den här gången, sitta med brevid Raju och Anila och hålla Inika nöjd. Senast hamnade jag också flytta blommor och vatten och andra offerföremål hit och dit och försöka hinna uppfatta brahminens snabba instruktioner som han rabblade upp inflätat i den där heliga skriften han läste upp. Mycket skönare såhär, tycker jag :)

Rajus lillasyster Shiva kom med sin familj för att titta på ceremonin. Anilas länge efterlängtade kusiner Prechya och Praketi kom alltså också hit, och Anila kunde knappt vänta tills ceremonin var färdig före hon kilade iväg med dem för att leka. De åkte sedan hem till Shiva, där de ännu är. Prechya och Praketi åkte hem på söndag eftermiddag, och sade före det att de ”kommer tillbaka i morgon”. Anila fick nu lära sig den hårda vägen att ”i morgon” på nepalesiska inte nödvändigtvis betyder följande dag, utan kan betyda vilken som helst dag inom någorlunda nära framtid. Hon har gått runt och surat sedan söndagen för att hon ”inte har någon att leka med” och ”varför kommer de inte” och ”det är länge att vänta” och så vidare… skönt att de äntligen fick leka med varandra!

I morgon är det Dashainfestivalens huvuddag, tikadagen. Då ger alla tika till varandra, förutom till dem som är rituellt förorenade av en eller annan orsak (närmast då förlossning, graviditet, mens, släktings död). Eftersom Inika hade sin namngivningsceremoni idag och det gått tillräckligt många dagar sedan våra avlägsna släktingar dött, kan vi alla fira Dashain helt som vanligt i år.

Bua gick förresten till marknaden och konstaterade att informationen om att det finns för få getter var helt fel. Idag fanns där mängder getter, alla på rea, så han köpte en billig get (50 euro) som vi ska slakta här hemma i morgon på morgonen.

Nu ska jag gå ut och socialisera igen. Tog en brejk efter ett stort lass blöjtvätt, men har nu slappat tillräckligt och ska istället kolla hur Shantadidi fixar seuroti-munkar över öppen eld i vår trädgård.


Addar bilder senare, hade dem redan har men sa spottade datorn ut mig fran sidan och allt forsvann...murrr....