Några extra dagar Pokhara sight seeing

Anila, lycklig över sin portion franskisar

Vy från Sarangkot i dimma

Föräldrarna skulle egentligen iväg på vandring redan på lördag, dagen efter brorsornas festivaldag Bhai Tika, men pappa blev magsjuk och febrig, så de måste skjuta upp vandringen några dagar. Istället har vi haft en lugn dag hemma, och sedan en dag då vi först visade lite sevärdheter i Pokhara (templet där vi gifte oss (Bhadra Kali templet), ett tibetanskt kloster, en hängbro, ett museum och lite till) och sedan åkte till Sarangkot, högsta kullen runt sjön Phewa i Pokhara, 1592 m.ö.h (Phewa är på ca 800 m höjd). Till Sarangkot följde också Rajus föräldrar med. På Sarangkot kan man, om man har tur med vädret, se solen färga bergen orange och rosenröda då den går upp och ner. Då vi kom var det däremot mörkt redan (och hade varit en mulen dag, så vi skulle ändå inte ha sett något). Följande morgon var också grå, och det regnade dessutom lite.

Morgonmål i restaurang på Sarangkot

 Ingen soluppgångsupplevelse för oss alltså, fast det var en upplevelse i sig att bära upp två barn på högsta toppen på en kulle i totalmörker klockan ca 5.30 på morgonen för att sedan sitta där och vänta på – ja, vad var det nu för viktigt viegentligen väntade på i en 3-årings ögon?… Nå, barnen var nog på helt gott humör ändå, och senare på morgonen klarnade det lite, så vi såg en glimt av lite berg före vi tog en taxi hem igen längs den extremskumpiga närmast traktorstigen som ledde till den lite mindre skumpiga vägen ner till staden i dalen där vi bor.