Föräldrabesök

Nu har vi varit i Pokhara ett par dagar med flickornas momi och morfar, alltså mina föräldrar, på besök. Vi har tittat på lokala sevärdheter och tagit det lugnt hemma.

Första hela dagen här hyrde vi en roddbåt (eller gondolkanoter är de närmast, smala och med paddlar och inte åror). Inika var aningen otålig i båten, Anila tyckte det var roligt. Bra gick det nog ändå. Vi paddlade först till den enda ön i sjön, där vi tittade på det lilla templet som är byggt där. På ett ställe vid ön simmar det alltid abnormt stora fiskar. Dem var Anila fascinerad av. Inika struntade i fiskarna men diggade duvorna. Hon pekade och ropade ”krrtttk, krrtttk”, som hon brukar då hon ser fåglar.

Från ön paddlade vi vidare till andra sidan sjön. Där såg vi först ett litet vattenfall i djungeln. Sedan paddlade vi till det ställe där trapporna upp till vårt sista mål, World Peace Pagod, börjar. World Peace Pagoda är ett buddhistiskt tempel/monument högst uppe på en av kullarna runt sjön. Man kommer dit längs en ojämn stentrappa som går genom djungeln från stranden till monumentet. Monumentet är typ 200 meter ovanför vattenytan. Anila tyckte redan halvvägs att hon var för trött för att gå vidare, så morfar och Raju turades om att bära henne. Inika sov i Manduca-bärselen, annars kunde hon ha åkt i den. Raju försökte uppmuntra Anila och berätta att ”då vi kommer upp ser du ett hus med stora, stora Buddhas”, men han glömde att Anila iblöand är rädd för Buddhastatyer, så hon hajade till och uprepade ”stora Buddhas” med skräck i rösten. Tillsist gick hon ändå upp, en stor del av vägen helt själv.

Väl uppe drack hon en välförtjänt cokis med morfar. Vägen ner gick lättare, men det hann ändå nästan bli mörkt innan vi gått ner och paddlat tillbaka till rätt sida av sjön.

Följande dag klämde jag in mig i en taxi med Inika, Anila och föräldrarna. Vi åkte först till ett fd. Tibetanskt flygtingläger, numera tibetansk ”by” norr om Pokhara. Vi såg munkar, en böneseremoni, andra tibetaner och ett fint tempel. Det regnade lite också, då tog vi tillflykt till en butik med lokalt tillverkade tibetanska mattor.

Inika undersöker tibetanska mattor.

Vi tog sedan en promenad genom gamla stan i Pokhara till Mahendrapul, stället där vanliga nepaleser gör sina inköp. I Lakeside, där vi bor, är de flesta butiker riktade främst till västerländska turister. I Mahendrapul såg vi knappt en enda västerlänning. Människor var där däremot som myror, kommersen i butikerna och försäljningsstånden som finns mellan trottoaren och körbanan var närmast hysterisk. Det hör till Tiharfestivalens huvuddag, Brorsornas dag på fredag, att systrar ger gåvor till sina bröder. Mahendrapul myllrade av systrar som gjorde sista minuten inköptill sina bröder. Stocka under galna dagarna är folktomt jämfört med Mahendrapul inför Tihar. Mina föräldrar klarade det bra ändå, och verkade inte ens vara i behov av chockterapi efter promenaden, fast de nog konstaterade att det var ganska kaotiskt och det var skönt att ha lokalguide med sig ;-)

Bergen har varit täckta av moln i flera veckor redan, vilket är ovanligt den här tiden på året. Idag syntes de ändå någorlunda, speciellt från taxin på väg hem.