Vädret har varit uselt sedan vi kom hem från Kathmandu. Inte en dag eller natt utan regn. Solen har tittat fram högst typ 15 minuter i taget ett par gånger per dag, resten av dagen har det varit mulet eller regnat. Här har blivit höstligt kallt dessutom, bara kortärmad räcker inte mera på kvällarna och morgonen, och inomhus är det kallt och råfuktigt mest hela tiden. Blä!
Bua har skaffat trådlöst Internet hit medan vi var i Kathmandu. Det är långsamt och ganska opålitligt, men ändå aningen snabbare än att promenera till ett nätcafé. Framförallt enklare tillgängligt. Har märkt att jag spenderar mycket mer tid vid datorn nu än tidigare. Å andra sidan är jag inte bara på nätet, utan har också skrivit på boken jag ska ge till Anila till födelsedagen, alltså boken om busiga apan som rymmer. Jag ska skriva någon bok om Inikas resa till Nepal också, lite liknande den bok jag skrev om Anilas resa till Nepal (som hon fick till 1-årsdagen).
Vår lilla kökshjälpflicka Shanti rymde hem medan vi var i Kathmandu, och har inte velat komma tillbaka. Jag kanske inte ens har berättat om henne, men hon är alltså en ca 10 år gammal flicka som bodde hos oss och fick skolkläder och –material, mat och husrum (och dessutom fick hennes familj lite betalt) i utbyte för att hon bodde här och hjälpte med lätta hushållsarbeten, typ att diska och sopa golven. Det är mycket vanligt i medelklassfamiljer att ha dylika småflickor boende och arbetande hos sig. Flickorna kommer ofta från landsbygden, ofta från väldigt fattiga familjer. Trots att detta ju såklart är en form av barnarbete är det också ofta enda chansen dessa flickor får att gå i skola. Shanti kom från Pokhara, så hon hade inte så lång väg att rymma hem. Att hon har stuckit betyder mera jobb för vår kökshjälp Ambika, och också för oss andra (man kan ju inte låta Ambika sköta precis all disk). Störst förlust är det ändå för Anila, som lekte mycket med henne före vi åkte. Anila har å andra sidan istället blivit bekant med dottern till kvinnan som äger kiosken i grannhuset, så de har lekt tillsammans då flickan inte är i skolan. Anila har också lekt skola med vår kökshjälp Ambika.
Vi har nu ca 4 veckor kvar här i Nepal, utan några särskilda planer. Inikas projekt under de veckorna är att lära sig gå. Hon står redan långa stunder utan stöd, men har inte visat något intresse för att röra sig framåt annat än krypande. Anilas projekt är att lära sig cykla utan stödhjul. Och mitt är att få ovannämnda böcker färdiga till flickornas födelsedagar.
Nu vaknar Inika, postar bilder senare…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar