Retur från Kathmandu och lite om småbarn på restaurang

Klockan 7 på morgonen åkte vår buss iväg från Kathmandu till Pokhara, dit vi anlände vid 15.30-tiden på eftermiddagen. Bussresan gick förvånansvärt enkelt, trots att min plan att ha barnen länge upp så att de skulle sova mycket i bussen sket sig (de var nog länge uppe, men bara Mira sov, och inte ens hon särskilt mycket).

Anila diskuterar utsikten genom bussfönstret med Mira.

Efter ett par dagar i Kathmandu och många bökiga restaurangbesök ser jag fram emot den tid om några år då vi kan gå på restaurang hela familjen:

- Utan att någon, vanligen 3-åringen, genast som maten kommer vill på toa och sedan vill sitta där och diskutera livets mysterier i eeevigheter medan den andra av oss vuxna sitter med kallnande mat och de två övriga barnen vid bordet och väntar.

- Utan att någon klättrar upp på matbordet och i värsta fall trampar i någons mat eller häller ut någons dricka i någon annans famn.

- utan att någon lyfter matbitar i dricksglasen (både eget och andras) eller häller dricka på tallriken.

- utan att någon springer runt i restaurangen eller kryper runt på golvet (eller lägger sig ner raklång på golvet i protest mot att hon inte får t.ex. söndra prydnadsväxterna).

- utan att någon med våld insisterar att flytta sugröret helt in och ut ur glaset/flaskan mellan varje klunk så att det strittar cokis eller lassi eller något annat kletigt över alla och hela bordet.

Ändå måste jag säga att Nepal och Kathmandu, trots närmast total avsaknad av barnstolar och andra tillbehör som gör restaurangbesök enklare i t.ex. Finland, och med service som ofta är lååångsam, är ett helt ok land att vara på restaurang med barn. Det beror på mycket, kanske främst:

- Folks attityd till barn. Ingen tycker att barn är besvärliga, inte ens då de klättrar på bordet och kastar mat och skor omkring sig.

- Alla restauranger med låga bord (där man kan stå eller sitta omkring på dynor på golvet, beroende på vilken storlek man är).

- Alla restauranger med breda soffor där barnen kan sova eller leka bakom ryggen på de som försöker äta.

- Flexibiliteten med menyn på de flesta ställen: nästan var som helst går restaurangerna med på att modifiera rätterna på menyn eller hitta på nya rätter för att de ska passa barnens smak.

- Prisnivån. Det är inte så störande om barnen lämnar en stor portion mat för under 2 euro så gott som orörd, jämfört med om samma hänt för en 12 euros portion i något annat land.

Men, som sagt, visst blir de här restaurangbesöken mer njutbara om sådär två eller tre år (eller ännu mera). Sedan då man kan koncentrera sig mer på själva maten och hur den smakar än på var någonstans på bordet den är placerad i relation till vart den yngstas händer och fötter räcks