Dashain, tikadagen

På torsdag var det dags för Dashain-festivalens huvuddag. Den kallas tika-dagen, eftersom man ger och får tikas av varandra då. Som jag skrev tidigare består en tika av en smet av okokt ris, yoghurt och rött färgpulver som som man fäster i pannan på varandra som välsignelse. I Nepal ger och får man tikas vid alla möjliga olika tillfällen, t.ex. religiösa ceremonier (som Anilas namngivning), tempelbesök (då man kan ge tika åt gudastatyer/bilder och få från prästen vid templet), privat bön hemma (då man kan ge åt gudastaty/bild av gud och inte får någon i utbyte) och en massa andra tillfällen. Den dag då flest tikas delas ut i Nepal är garanterat Dashainfestivalens tika-dag. På den dagen ger man förutom tika också pengar och gröna vetegroddar, och den som får tika tackar genom att hälsa på nepalesiskt vid (handflatorna ihop på samma sätt som i t.ex. Japan), och om man är gäst hos någon tackar man också genom att ge gåvor i form av seu-roti-bröd, frukt, sötsaker eller nötter. På tika-dagen ger de äldre tikas till de yngre. Ju äldre människa man får tika av, desto mera lyckobringande anses det. Folk reser också omkring för att ge och få tikas av sina släktingar. Vissa etniska grupper i Nepal som bor mer kringspridda i svårtillgängliga trakter har tika-dag en hel vecka för att hinna besöka alla. Urbana nepaleser som har större delen av släkten i samma stad, så som vi, firar bara en dag.

Den yngsta i familjen får tika först av de äldsta. I vårt fall var det Anila och Rajus föräldrar. Vi lade Anilas tutt vid brickan med tika-smeten, och så fick hon själv krypa fram för att få tika av dem ;-) Sedan fick resten ge och få tikas i olika omgångar. Barn ger inte tikas åt varandra, men Raju och jag gav åt alla de av Anilas kusiner som bor i Nepal, och fick av Rajus äldre systrar, och föräldrar här hemma. Dessutom gick vi, alltså Anila, Raju, Rajus systerson Abi Shek och hemhjälpsflickan Purnima på promenad till Rajus mammas storasyster som bor här i närheten och hennes släktingar som bor på samma tomt.

Anila var klädd i en persikofärgad gräddkaka-fluffig klänning med tre lager underkjolar som hon fått av Rajus syster. I mitt tycke såg den helt förskräcklig ut, och hon såg helt bortkommen ut i den. Alla andra tyckte däremot att hon var söt. Just sådana klänningar klär de sina småttingari här när det är fest. Å andra sidan blir de kläder man har på sig på tika-dagen vanligen så klottade av röd tika-smet att de knappt är användbara mer efter det, så på det sättet störde det inte att hon hade en ful klänning på sig. Själv hade jag på mig en röd sari. Jag fick låna den av Rajus mamma. Jag har visserligen en egen röd sari, men jag har haft den på mig så många gånger att jag hellre ville ha någon annan som omväxling. Den här var fin, men ganska tung, så det var jobbigt att få den att sitta snyggt. Hemhjälpsflickan Purnima kom därför och rättade till den alltid nu och då. Det kändes ibland lite som om jag var en brud och hon min brudfrämma ;-) Senare på dagen besökte vi också vår brahmin, alltså samma som förrättat Anilas namngivningsceremoni. Och fick en massa gäster hit hem. Jag tycker det kom ännu fler än vanligt, kanske Anilas förtjänst?

På fredag var det igen en helt vanlig dag. Anilas kusiner Ankur och Ajay, två killar i yngre tonåren, var på besök och lekte med henne flera timmar på eftermiddagen. De körde tillsammans med Abi Shek Anila av och an i kärran, gungade med henne och gjorde annat skoj. De verkade stornjuta allihopa. :)

Idag, lördag, ska jag till Mahendrapul och kolla lite tyger och smycken med Rajus mamma och storasyster. På kvällen ska Anila, Raju och jag på middag till Rajus kompis. Ganska många av de skolkamrater han inte sett på typ 10-15 år för att de flyttat utomands råkar vara här i Nepal på besök det här året. Han har därför haft fullt upp med att träffa dem på dagarna.