Kathmandu - intensiv shoppingresa

Anila blev frisk och vi åkte iväg till Kathmandu förra fredagen, som vi planerat. Kathmandu var som vanligt: förorenad, kaotisk (dock inte riktigt lika mycket som senast) samt full med kiva butiker och restauranger och vackra tempel. Vi shoppade från morgon till kväll så gott som alla dagar vi var där. En dag åkte vi till Bhaktapur, en mysig stad en timmes bilväg utanför Kathmandu. Hela staden Bhaktapur är UNESCO värdsarv-objekt. Det gör att det är jättestrikt bestämt hur man får bygga hus där och var man får köra bil och motorcykel, för att staden ska behålla sin gammaldags charm. Till skillnad från Kathmandu är därför luften i Bhaktapur därför (åtminstone nästan) utan föroreningar, husen är charmiga tegelbyggnader med skickligt utsnidade fönsterkarmar i mörkt trä, folk lever "som förr" och torkar kryddor och spanmål på gator och torg, vilket är fullt möjligt, eftersom större delen av staden är fotgängarområde, man behöver därför inte hela tiden veja undan motorcyklar och bilar. Bhaktapur är känd som hantverkarstad. Där tillverkas främst föremål i lera och skickligt utsnidade träföremål. Det var närmast träföremålen vi var ute efter. Vi köpte en massa fotoramar och andra prydnader att hänga på väggarna hemma i Finland. Vi hade tänkt köpa väggfasta hyllor också, men det visade sig vara svårare än vi tänkt oss - inte en enda snickarverkstad eller butik sålde färdiga hyllor, och fastän många erbjöd sig tillverka hyllor om vi gav måtten, så var vi lite skeptiska, då de flesta inte ens riktigt verkade veta vad en väggfast hylla är. Vi lämnade alltså hyllprojektet till något senare tillfälle. Kanske köper vi dem i Finland istället. Vi hade egentligen tänkt stanna över natten i Bhaktapur i ett hotell som ägs av någon av Rajus kompisar, men eftersom han inte lyckades få tag på denna kompis per telefon så valde vi att bo alla nätter i Kathmandu istället.

En annan dag åkte vi på en utfärd till Patan, en stad som ligger så nära Kathmandu att det är svårt att säga var Kathmandu slutar och Patan börjar. Patan är känt för sina många tempel, och dessutom för sina hantverk i brons, koppar och mässing. Vi tittade på templen ett tag och tog en del bilder, och köpte en liten buddhastaty att ha på en av de hyllorna som vi alltså inte lyckades köpa i Bhaktapur. Bilderna blev dessvärre inte så lyckade, eftersom någon (antagligen någon av Anilas kusiner) ställt in vår ena kamera på ASA 800, och vår andra kamera på EV +2, och jag var för trög för att genast inse varför bilderna blev så överexponerade... :-/ Dessutom är det inte världens lättaste sak att ta lyckade bilder med en kameraintresserad, klåfingrig tös hängande på ens mage ;-)

De övriga dagarna shoppade vi kläder och julklappar i Thamel (turistområdet), New Road och Bag Bazaar. I Bag Bazaar specialiserar de sig på kläder för nepaleser. Både Raju och jag lät sy upp kläder till oss där. Raju köpte en kostym och två kostymbyxor, jag köpte två nepalesiska "kurta salwar" dräkter. De består av byxor, tunika och sjal och finns att få i mängder olika färger och designer. Min ena är turkos och den andra lila/beige. Jag lät sy upp båda mina med ganska kort tunika (längden brukar variera allt från ner till halva vaderna och upp till övre halvan av låren) och ganska raka byxor (byxorna finns att få både som tighta, pösigt lösa och raka).

Anila trivdes som vanligt i Kathmandu. Hon bestämde sig till och med att börja äta igen (!). Problemet var närmast att hitta något som hon kunde äta. Mest blev det bara bröd, bananer, potatisbiffar, ägg, yoghurt och någon enstaka gång fick hon också kokta grönsaker. Det visade sig att vår favoritrestaurang i Thamel (Kathmandus turistområde) hade en avdelning med idealiska bord för att äta middag med en sovande baby: låga bord med dynor runt omkring istället för stolar. Vi åt därför ett par kvällar där, medan Anila sov gott, nerbäddad bland dynorna. :) Bild från restaurangen, efter att hon vaknat:Hotellet vi bodde i hade också en fin övre takterrass med tvättlinor där Anilas blöjor torkade på nolltid. Hotellet var annars också mysigt och lugnt, så vi tänker bo där igen när vi åker till Kathmandu nästa gång, dvs för vi flyger tillbaka till Finland.

Mitt i all shoppingyra kändes det ännu sämre än vanligt att se alla som inte har möjlighet att gå på shoppingrunda, eller ens köpa sin dagliga mat. Speciellt minns jag en ca tio år gammal gatubarnspojke som med trött, suddig blick stod och tiggde utanför en glasögonbutik där vi var för att köpa glasögon till Raju. Pojken sträckte ut sin ena hand mot oss och höll en smutsig plastpåse (för limsniffning) i andra handen. Anila, som vid det laget redan tröttnat på att shoppa glasögon och ville ut och leka, sträckte ut sin hand mot pojken och ville absolut gå till honom. Och jag kände min kluven: dels ville jag skydda henne från alla eventuella sjukdomar och löss som han kanske hade, dels ville jag inte göra något som kunde tolkas som om jag tyckte att han var motbjudande och av lägre rang än vi. Men jag valde nog att hålla tillbaka Anila ändå, fast det samtidigt fick mig att skämmas.

Vi kom tillbaka till Pokhara på onsdag eftermiddag. På torsdag tvättade jag kläder precis hela dagen (eller så kändes det åtminstone). På kvällen var vi sedan bjudna på festmiddag till Shiva. Shivas mans lillasyster Kalpana och hennes man var också där på besök. Kalpana är lika gammal som jag och har bott i Sydney i drygt fyra år. Hon och jag brukade trivas tillsammans redan för länge sedan, före hon flyttade till Australien. Nu hade vi ännu mer gemensamt att diskutera. Festen fortsatte så länge hos Shiva att vi stannade där över natten. Shiva och hennes familj har köpt en lägenhet ca 5 min promenad från det hus där de brukade bo tidigare, tillsammans med Shivas mans föräldrar och hans två bröder och deras familjer. Shivas familj brukar fortfarande spendera större delen av tiden i sitt gamla hus eftersom där är mera folk och lekkamrater till barnen. Det är dessutom delvis hennes uppgift att sköta sin mans föräldrars hushåll. Den nya lägenheten använder de därför främst för att sova i, samt förvara sina saker i. Tidigare sov de alla fyra inklämda i ett rum, nu har de 2 stora sovrum och ett vardagsrum i nya lägenheten. Deras gamla rum i gamla huset har gjorts om till matsal. Festen hölls nu i gamla huset, men vi sov över natten i nya lägenheten.

Nästa vecka börjar Nepals nästviktigaste högtid: Depawali och Tihar. Mer om dem i nästa inlägg.