På tisdag kväll kom vi äntligen fram till Pokhara, efter åtta timmars het bussresa som började med två timmars trafikstocking i Kathmandu. Den här gången gick stockningen tur nog mycket bättre: Anila sov så gott som hela vägen mellan Kathmandu och Pokhara, och nöjde sig med att hänga i Babybjörnen och titta ut genom fönstret de stunder hon var vaken. :)
I Pokhara möttes vi av Rajus två systrar och några av deras barn (gosh så de har vuxit på fyra år!). När vi kom hem till Rajus föräldrars hus kom sedan resten av systrarnas barn också dit, och också systrarnas män, och diverse grannar, och mer avlägsna släktingar som bor i närheten, och, tja, alla möjliga. Alla kom alltså för att hälsa på Anila. Tur nog är hon van vid folk, för hon åkte från famn till famn hela kvällen, och barnen stojade och lekte med henne alltid då de fick en chans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar