torsdag 30 oktober 2008

Deepawali - ljusets festival

Idag har vi firat ljusets festival. Som jag skrev tidigare firade alla andra deepawali redan i går, medan vi gjorde det först idag eftersom det var årsdagen för Rajus farfars död i går. Den tredje dagen av Tihar är alltså ljusets festival. Den kallas Deepawali eller Laxmi puja i Nepal (i Indien heter den Diwali). Meningen med ljusets festival är att blidka rikedomens gudinna Laxmi, som tros komma på besök till alla hem den natten. För att välkomna henne ska man städa sitt hem i tiptop skick och tända ljus och lysa upp en väg kantad med ljus eller oljelampor längs som leder till huset och utanför alla dörrar och på alla balkonger och terrasser, för att Laxmi ska hitta rätt. Varje hem har dessutom offergåvor (frukt, rökelse, ris etc.) utplacerade till gudinnan. I det moderna Nepal köper och tänder folk dessutom inte bara ljus och oljelampor, utan all slags färggranna eller enfärgade små eller större serier av elektiska lampor, typ sådana julljusserier som man har i fönstret, i julgranen eller på balkongen i Finland. Många hus i Nepal har dessutom färggranna lampor i taket på balkongerna och terrasserna. Dessa lampor brinner också under ljusets festival.

Vår offerplats för Laxmi var placerad på gården utanför köket och Rajus föräldrars sovrum. Från ett altare till Laxmi som var placerat i Rajus föräldrars rum till offerplatsen målades en typ 15 cm bred väg på golvet med blekröd (vattenlöslig) färg. För att Laxmi säkert skulle hitta rätt målade Rajus föräldrar Anilas fötter röda med en blandning av mörkrött färgpulver och vatten och använde henne som "stämpel" för att göra små fotsteg hela vägen längs den röda målade vägen. Offerplatsen på gården bestod av en liten tavla med en bild av Laxmi, rökelsestickor, frukter, rismjölsstruvor (de ser alltså ut som struvor, men smakar närmast som sådana där runda kakor av puffat ris som t.ex. Friggs tillverkar), blommor (lila små klöverliknande blommor och orange stora tagetes, bågge typiska blommor för festivalbruk), koskit placerat på ett stort blad, oljelampor, stearinljus och ett par brons- och mässingskärl med vatten. Under allt det här var en cirkel med en stjärna innuti ritad på marken. Jag gick en sväng med Anila längs huvudgatan i Lakeside idag, och tittade på resterna av alla andras offerplatser på trottoarerna utanför alla de små butikerna och konstaterade att det säkert varit mycket vackert på stan i går kväll.


Men tillbaka till vår fest. Vid offerplatsen bad Rajus mamma länge och väl till Laxmi, medan hon svepte med rökelsestickor i luften och lyfte olika förmål från offerplatsen till sitt huvud och tillbaka till marken. Längs med vägen som leder från grinden till hotellet var små stearinljus utplacerade med typ 40 cm mellanrum på båda sidorna av vägen. Stearinljus lyste också ovanpå räcket på terassen utanför alla hotellrum på andra våningen och också på takterassens balkongräcke. Shiva var här med sina flickor och de och Abishek och Mira hjälptes åt att tända eller byta ut ljusen anefter de slocknade eller brann slut. På bottenvåningen av hotellet var små oljelampor istället utplacerade, bestående av små runda lerskålar med en liten bomullstråd som veke och matolja som bränsle. Gården är långsmal, bara ca 20-30 meter bred på det bredaste stället (längst inne, vid hotellbyggnaden) men omkring 100 meter lång från hotellet till grinden. Vägen med stearinljus var därför lång och såg mäktigt vacker ut med alla ljus. Det råkade dessutom bli elavbrott just då vi tände ljusen, så inte ens grannhotellens utebelysning störde. Våra nyinskaffade blinkande multifärgade julljusslinga fungerade däremot inte heller, vilket å andra sidan inte alls störde mig, jag tycker det var romantiskare utan dem. Senare på kvällen kom strömmen tillbaka, så vi fick beundra bling-bling- julljusen också. Det hela varade kanske en timme eller högst två, sedan lät vi ljusen och oljelamporna självdö och tände de vanliga lamprna i rummen istället.


Till Tiharfestivalen hör det också till att barnen och ungdomarna smäller bomber och andra smällare (alltså sådana man smäller på nyår i Finland), bränner sprakastickor, skjuter små raketer och andra små fyrverkeripjäser. Barnen och ungdomarna samlas också i större grupper och går från gård till gård och sjunger, dansar och spelar musik. Ofta är de också utklädda till äldre människor, eller klädda i traditionella folkdräkter. Grupperna får sedan lite pengar, frukt, godis eller något annat roligt från gårdarna de besöker. Traditionen liknar lite Finlands påskhäx-virvon-varvon-tradition. Vi har haft besök av en hel del barngrupper här idag, och Anilas kusiner har smällt diverse olika sorters smällare och skjutit raketer här på gården. Det finns alltså saker som påminner om nästan alla större festdagar i Finland inom Tiharfestivalen: första maj, påsk, nyår och jul.

I morgon är det sista och viktigaste dagen av Tiharfestivalen: brödernas festivaldag. Mer om den senare.

Inga kommentarer: