Kathmandu - galna dagar i kubik

Rajus mamma och Anila vaktar vårt baggage på busstationen på väg till Pokhara.

Kathmandu mötte oss med ganska rakt motsatsen till den sköna, lugna deluxe vi blivit insvepta i på planet. Det hade regnat hela dagen vi kom, och medan vi väntade på vårt baggage och våra visum slutade det regna. Det gjorde att typ alla i hela Kathmandu fick för sig att på en gång åka ut på stan med sina motorcyklar, bilar, cyklar eller vad som helst. Resultatet blev det värsta trafikkaoset i Nepal på över två år. (!) Vi satt i en kö mellan hotellet och flygfältet i över två timmar, inklämda med allt vårt baggage och Rajus föräldrar i en het och fuktig taxi (visseligen stor sådan, men ändå inte så angenämt). Mörkt var det dessutom, för det var elavbrott samtidigt. Vid det här laget vaknade Anila och var inte alls så samarbetsvillig mera, så det blev två ganska stressiga taxitimmar. :(

Väl framme i hotellet hade vi det mysigt. Anila bekantade sig med sina farföräldrar, vilket gick fint helt från början. Hon fick två tjocka metall och guldarmband av dem: ett för varje handled. Det är sådana som babysar här i Nepal har på sig. Hon såg lite förundrad ut först; vände och vred på handlederna, och såg förvånad ut när det klirrade till då hon slog armarna i bordet. ;-) Nu har hon redan helt vant sig vid dem, lägger inte alls märke till dem mera. De passar jättebra på henne, hon ser urgullig ut i dem. :)

Nästa dag gick vi ut på stan. Årets huvudhögtid i Nepal, Dashain, börjar nu och dess huvudsakliga festdag är om en dryg vecka. Då reser alla runt och möter släktingar och ger gåvor till varandra. Det hör dessutom till att köpa nya kläder till festen. Kathmandu var därför full av folk från när och fjärran som gjorde sina festivalinköp. Där det inte fanns butiker färdigt hade gatuförsäljarna spridit ut sina filtar med högar av varor på gatorna. Minsta lilla bakgata var full som på Stockas galna dagar. Med den skillnaden att man inte brukar hamna veja undan motorcyklar, getter eller gathundar på Stocka ;-). Anila verkade fascinerande nog trivas perfekt i galenskapen. Hon hängde lycklig i Babybjörn-selen och skrattade förtjust och klappade händerna åt kaoset. Hon lyckades till och med utan problem somna mitt i stimmet. (!)