Avsked och långpromenad

Idag morse åkte Laxmididi, Asmita och Anuja till Kathmandu för att åka vidare till London. Bishal följde med dem som ressällskap. Bussen gick från Pokhara klockan ungefär 7, och efersom Mira råkade vakna redan klockan 6.20 av någon anledning, så var jag och hon vakna och drack en kopp te med dem före de reste. Alla andra utom Inika och Anila var också vakna, och de flesta andra följde dem till busshållplatsen också.

Resten av dagen låg de flesta och sov. Vädret var regnigt på morgonen och mulet resten av dagen. För en gångs skull inte så klibbigt hett. Vi passade därför på att gå ut på promenad genast efter lunchen. Först gick vi till Cafe Concerto för att få lite italiensk glass till efterrätt (Anila valde ändå chokokaka istället, den bästa och också dyraste jag sett hittills i Nepal). Sedan promenerade vi vidare längs vägen, tog en titt på sjön och det lilla templet på en udde längs stranden. Efter det gick vi in på en random väg rakt in i områden där det inte finns så många butiker utan mest bara vanliga hus. Vi såg ett par kossor och några hönor och en tjur som töserna tyckte såg ut som om den ville anfalla oss (men sedan anföll den hungrigt en låda grönsaker som någon lämnat längs vägkanten istället). Ett tag duggregnade det och flickorna grälade lite om vem som skulle få hålla i paraplyet. Annars var de på gott humör och orkade bra gå, trots att vi gick totalt ungefär 5 km, kollade jag på kartan efteråt. Mira sov i vagnen första delen av vägen och missade vår glasspaus. Då hon vaknade gick vi tillbaka till ”butiksgatan”. Inika ville åka i vagnen istället (de brukar tandemåka i varandras famnar). Inika somnade nästan genast, och hade före det promenerat nästan 3 km hon också!

Anila, Mira och jag köpte lite kex och gick sedan till en bokhandel och köpte 15 barnböcker på nepalesiska. De ska vi nu försöka motivera Raju att läsa. Nepaleser här förstår väldigt sällan pointen med att läsa fiktion för nöjes skull. Vuxenböcker är mest faktaböcker om politik och sådant. Barnböckernas litterära kvalitet har jag svårt att bedöma, men de översatta böcker jag läst har varit antingen packade med moraliska pekpinnar eller så övertydligt pedagogiska. Folk har kommenterat, då de sett mig läsa högt till flickorna, att ”vad är det jag undervisar dem?” eller ”idag kan du hoppa över nattsagan och de kan göra något roligare istället” eller annat sådant, som visar total oförståelse för att barn faktiskt kan mnjuta av litteratur också, eller helt enkelt den där stunden tillsammans. Men om alla barnböcker är som de jag sett översatta så kanske det inte så underligt att det inte frestar att varken läsa eller lyssna bara för nöjes skull.