Kusinerna har
börjat en 2-veckors intensivkurs i bilskola här, de tar körlektioner varje
förmiddag på en fotbollsplan i Pokhara. Ja, just det, en fotbollsplan. De
kommer inte ännu efter 14 lektioner alls att få köra i trafiken, eftersom det
är förbjudet att köra i trafiken i Nepal om man inte har körkort, ens
tillsammans med en bilskolelärare!?! Bilskoleläraren brukar dessutom ofta göra
så, berättade de, att han kort berättar vad dagens tema är och instruerar lite,
sedan går han och dricker te i cafeét med sina kompisar och lämnar Anisha,
Abishek och Sudesh ensamma att öva i bilen! Lägg till detta att här egentligen
inte finns trafikregler och inte heller t.ex. trafikljus eller andra
trafikmärken och jag undrar verkligen hur här inte sker flera trafikolyckor än
vad det gör. På tal om trafikljus så fanns det ett par trafikljus i Pokhara
förra gången vi var här, men då de gått sönder var det ingen som brydde sig om
att reparera dem, så nuförtiden finns det igen inga trafikljus i hela Pokhara,
som trots allt har över 200.000 invånare. Kusinerna får alltså närmast lära sig
hur bilen fungerar, resten av all kunskap man behöver för att kunna köra tänker
de skaffa i USA/England när de kommer hem igen.
 |
| Anisha, Abishek och töserna freakar ut i kusinernas rum. |
Då
kusinerna har varit borta alla förmiddagar har töserna varit lite uttråkade,
men tur nog just så uttråkade att de har börjat leka riktigt fiffiga trevliga
lekar med varandra. Mira hänger med så gått hon kan hon också.
 |
| Här har prillorna klämt in sig mellan vår säng och väggen :) |
Medan
flickorna lugnt lekt med varandra har jag själv haft tid att läsa skönlitteratur
för första gången sedan typ före jag började studera (vilket var före barnen
och alltså väldigt länge sedan). Först Truman Capotes ”Frukost på Tiffany’s”
(som jag faktiskt hittade på svenska och inte på originalspråket i en bokhandel
här). Den var väldigt läsvärd tycker jag. Jag läste den färdigt i dag och
ikväll returnerade jag den till bokhandeln, fick halva köpesumman tillbaka och
köpte istället ”Animal Farm” av Orwell. Jag tror jag läst den förut någon gång
i gymnasiet, men den tål läsas på nytt. Funderade mellan den och Salman
Rushdies ”Fury”, kanske jag tar den nästa gång om ingen annan hunnit köpa den
redan. Egentligen skulle jag vilja läsa något på finska, typ Sofi Oksanens
böcker som jag länge velat bekanta mig med, men det är så gott som omöjligt att
hitta finska böcker här.
Så har vi
varit på promenader också nästan varje dag. I dag gick vi bara ner till sjön,
längs strandpromenaden och tillbaka. Jag försökte låta bli att gå förbi butiker
för att flickorna inte ska få för sig att promenad alltid betyder att vi köper något
nytt ätbart eller annat. Det nästan lyckades, men så förirrade vi in oss i en
bokhandel och de fick nya färgpennor och Inika fick en pysselbok och Mira fick
en bok hon också, i rättvisans namn. Svepskälet för dessa inköp är skolstarten
nästa tisdag. Anila är väldigt pirrig och nervös, trots att hon alltså ska
undervisas här hemma av mig och inget dess underligare. Men hon tar det nog
väldigt på allvar och frågade t.ex. här om dagen om hon får kalla mig mamma
också då jag är hennes lärare. Vi har tänkt att Inika ska få egna dagisuppgifter
att göra under tiden, därför fick hon pysselboken, som hon inte får skriva i
annat än då hon är i ”dagis”. Fyra timmar undervisning är det väl ungefär tänkt
att förstaklassister ska ägna sig åt varje dag vad jag förstod. Jag väntar
själv också med spänning på vidare instruktioner om vad det ska gå ut på här i
början. Men mer om det senare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar