Inika kan cykla!

Vi har övat lite nästan varje dag på den lilla cykeln som Anila förra resan lärde sig cykla på (Praketis gamla cykel). Inika har varit väldigt ivrig och närmast krävt att jag ska släppa taget om handtaget bak på sitsen, trots att hon inte helt klarat av att styra och trampa och titta framåt samtidigt. Hela veckan har hon cyklat någon meter utan att jag håller i, men idag skedde det stora genombrottet: Hon cyklade hela vägen från porten till hotellbyggnaden helt själv, och lyckades till och med stanna utan att falla! Hon var nog lite stolt, men ändå på något sätt väldigt oberörd av det hela. Framförallt jämfört med Anila som verkligen kämpat med sig själv för att våga cykla utan stöd då för tre år sedan och som var stolt så det sken milsvida omkring då hon sedan äntligen lärt sig det. Det var nästan vi andra som gjorde mera nummer av det hela. Inika själv tog det hela med en axelryckning. Det verkade mera liksom som om hon tänkt att ”jaha, nu kan jag cykla, det är väl inte så underligt, det har jag ju vetat att jag kan hela tiden”.

Jag försöker posta videomaterial som bevis, få se om videon laddar upp inom rimlig tid, min kamera har så stora videofiler...