Anilas
skolgång har gett nytt innehåll i våra dagar och nya rutiner, framförallt för
Anila och mig. Inika leker ibland fladdu, men hon orkar för det mesta inte
sitta still mer än högst en lektion, sedan gör hon något annat med Raju och
Mira (ganska ofta spelar hon på telefonen, till Anilas stora irritation och
frustration...). Anila har inte haft några problem hittills med att lra sig det
hon borde i skolan, snarast tvärtom. Däremot har hon ibland lite svårt att ta
att det är jag som dikterar hur hon ska göra något och inte hon själv som
bestämmer. Typ idag, när vi hade teckning och jag tyckte hon skulle göra en
bild av ett lamm (veckans bokstav är L) genom att riva ut bitar från tidningar
och limma dem på papperet, och hon själv hellre velat rita hela bilden med
krita. Riktigt fint blev det sedan, då hon gav upp med att sura och protestera.
Att skriva snygga bokstäver i häftet i långa rader är också dödstråkigt tycker
hon, men vem tycker väl inte det? Idag hade vi matematik och talade om mindre
än, större än och lika med. Vi gjorde en praktisk övning med diverse föremål
från rummet, typ ”här är några böcker, räkna dem och leta fram lika många
klossar” eller ”här är några byxor, leta fram färre vattenflaskor”. Det var
roligt. Jag har fortfarande inte fått Anilas läseordning, så hennes skolgång är
ännu ganska långt baserat på mina gissningar om vad de sysslar med i Finland
och så improvisation. Jag försöker få det att bli rätt antal timmar av de olika
ämnen totalt i veckan, det står på skolans hemsidor hur mycket det borde vara.
 |
| Fyra böcker är mindre än sju kritor... |
På
eftermiddagarna går vi på café eller så äter vi något mellanmål hemma, beroende
på vädret och vad vi har lust med. Vi leker ofta en stund på gården också,
eller i poolen. Inika är på god väg att lära sig cykla utan stödhjul, hon är
väldigt ivrig och ropar glatt ”Släpp mamma, släpp taget!”, men glömmer sedan
ofta bort att trampa eller titta framåt eller styra rakt, och så faller hon
eller vinglar till om jag lyckas fånga henne i fallet. Min gissning är att hon
lär sig helt själv före utgången av augusti, om vi över lite varje dag och om
hon inte faller så illa att hon blir rädd före det.
 |
| Klapplekar nere på gården. Inika och Abishek. |
 |
| Här är det Mira som åker - hon absolut älskar det! |
På
kvällarna/nätterna, efter att barnen somnat, borde jag så småningom börja
skriva på ”Miras resa till Nepal”, som barnen förväntar sig att jag ska göra
till Mira, då de också fått sådana böcker. Jag borde dessutom hitta på någon
fiktiv bok till Anila och Inika. Förra gången skrev jag en till Anila om hur
Anila och Inika jagar en busig apa runt omkring i Nepal. Den här gången har jag
huvudet helt tomt på idéer. Någonting som jag kan använda egna fotografier till
och som tar upp olika saker som har med Nepal att göra borde det vara. Och så
måste boken ju också engagera och inte vara för lik de jag tidigare skrivit. Om
jag hinner tänkte jag börja sortera fotografier till julens Ifolorböcker också.
Det finns liksom alltid mer man skulle vilja göra än vad det finns tid för
eller vad man orkar hålla sig vaken för...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar