Fredag gick till att resa. Vi startade 9.30 från
Pokhara i en paketbil/minibuss som tagit morgontidningarna från Kathmandu till
Pokhara och sedan tjänade extra på att ta oss tillbaka till Kathmandu på väg
tillbaka dit för att hämta nästa dags tidningar. Framme i Kathmandu var vi
först 18.30, traffiken var extremt grötig de sista två timmarna av resan och på
vägen före det var det ett antal trafikstockningar, en gång för att stenar
fallit på vägen av veckans regnvatten och de inte hunnit fixa det ännu, en gång
för en traktor fällt släpet tvärs över vägen. Jag hade föreslagit för Raju att
vi skulle flyga, men dels kostar det ca 200 euro för hela familjen, dels hade
det regnat i två dagar och flygen gått oregelbundet om ens alls. Därför tyckte
vi att vi skulle åka längs landsvägen istället. På morgonen, efter att ha kört typ 30 min såg vi däremot första morgonflyget
flyga förbi på väg till Kathmandu på den klarblåa molnfria himlen. 6 timmar
senare, då vi ännu grötade oss fram på Prithvi Highway i stekande solsken började
min hjärna envist spela upp en reklamslogan från Finland på repeat i mitt
huvud: ”Lentäen olisit jo perillä” (med flyg skulle du vara framme redan). Att
sådant.
Väl framme, klockan nästan 19, var det redan på väg att bli mörkt. Vi promenerade därför bara ett varv runt i Thamel där hotellet var (samma hotell som senast vi var i Kathmandu, Karma travellers home, rekommenderar varmt), och åt dagens första och sista varma mål på en italiensk-mexikansk restaurang, sedan var det dags att sova.
Väl framme, klockan nästan 19, var det redan på väg att bli mörkt. Vi promenerade därför bara ett varv runt i Thamel där hotellet var (samma hotell som senast vi var i Kathmandu, Karma travellers home, rekommenderar varmt), och åt dagens första och sista varma mål på en italiensk-mexikansk restaurang, sedan var det dags att sova.
Anila väntar på mat, lycklig att äntligen vara framme. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar