Zoo och Lalitpur

Rajus kompis Nirmal, som bor i Kathmandus grannstad Lalitpur (eller Patan, som staden också kallas, som förresten liggen lika nära Kathmandu som Esbo eller Vanda ligger nära Helsigfors), bjöd på lunch hemma hos sig. Hans hus är väldigt nära flygfältet, så vi kollade in landande och startande plan på nära håll från hans takterrass en stund. Sedan körde han oss till zoo.

Vi tittade på djuren ett par timmar och så red vi på elefanten. Samma som för tre år sedan alltså, men nu var det fullproppat med nepalesiska familjer där eftersom det var lördag. Det verkade inte störa töserna ändå, de var glada över att titta på bl.a. flodhästen, strutsen, tigern, garial-krokodilerna, aporna och björnarna (som gick omkring på två ben och brottades med varandra). Själv tyckte jag zoo verkade mindre välskött än senast, djurens burar på något sätt kalare och trängre, helt som om de skulle ha avgränsat dem och förminska dem för att man ska få syn på djuren lättare. Eller så bara inbillade jag mig.

Efter zoo åt vi middag på en restaurang i närheten där alla (ok, nästan alla) anställda är döva. Nirmal kom med dit. Sedan åkte vi till Lalitpurs gamla stad, där torget, Lalitpur Durbar square, och templen vid det hört till de vackraste i Nepal. Efter jordbävningen 2015 var de ännu vackra, men många var skadade eller helt borta. Sorgligt.

Jag hann sedan vi kommit tillbaka till hotellet i Thamel ännu med en dryg halvtimme shopping ensam i mina favoritbutiker nära hotellet, hittade till och med en del kiva att köpa. Dagen avslutades med pizzapicknick på hotellgolvet.