Skriver från telefonens nät idag, eftersom datorn som sagt är närmast obrukbar. Därför kanske avvikande layout.
Idag är det nag panchami, dvs. ormfestival. Då tillber man någon ormgud för att skydda sig och sitt hus mot onda andar eller något sådant. I praktiken har det inneburit att Rajus systrar och deras familjer är på besök, alla har fått tika (sådan där röd smörja i pannan som välsignelse) av Bua, och dessutom ett armband av snöre lindat runt handleden av familjens brahmin, som var på besök i dag morse. I går kväll, då vi vid 22-tiden åkte hem från Bishnudidi såg vi förresten också en gatuparad av dansande och spelande nepalesiska ungdomar/unga vuxna fuxna, två av dem klädda som något slags monster med stor, röd ansiktsmask. Kanske något att göra med festivalen, vet inte och Raju visste inte heller, men det var coolt att se.
Flickorna har lekt hemlek och andra lekar med Yuki hela dagen. Mira är nöjd då hon får vara med som hund. Praketi har inte velat vara med, hon känner sig väl för gammal för småflickornas lekar och lite vilsen utan sin storasyster, som ju är i Sydney nu.
Jag gick en sväng till glasskiosken och ner via sjön och utsiktsplattformen med Yuki och flickorna också. Vattnet var för en gångs skull så lågt att det gick att gå till plattformen utan att väta annat än fötterna, så vi gick dit. Alla tidigare gånger vi gått förbi har vattnet varit nästan knähögt för flickorna, så vi har struntat i att vada dit.
Själv har jag tittat på Finlandbilder med Ama och Rajus systrar (som aldrig slutar fascineras av att man kan vara så blond som syrrans barn) och dessutom börjat läsa den sista av romanerna jag tog med mig från Finland. Boken, "Ingen lycklig kärlek" av Inga-Britt Wik, verkar vara av snabbläst sort. Måste akta mig att jag inte läser ut den innan buss- och flygresan hem om en dryg vecka.
Idag är det nag panchami, dvs. ormfestival. Då tillber man någon ormgud för att skydda sig och sitt hus mot onda andar eller något sådant. I praktiken har det inneburit att Rajus systrar och deras familjer är på besök, alla har fått tika (sådan där röd smörja i pannan som välsignelse) av Bua, och dessutom ett armband av snöre lindat runt handleden av familjens brahmin, som var på besök i dag morse. I går kväll, då vi vid 22-tiden åkte hem från Bishnudidi såg vi förresten också en gatuparad av dansande och spelande nepalesiska ungdomar/unga vuxna fuxna, två av dem klädda som något slags monster med stor, röd ansiktsmask. Kanske något att göra med festivalen, vet inte och Raju visste inte heller, men det var coolt att se.
Flickorna har lekt hemlek och andra lekar med Yuki hela dagen. Mira är nöjd då hon får vara med som hund. Praketi har inte velat vara med, hon känner sig väl för gammal för småflickornas lekar och lite vilsen utan sin storasyster, som ju är i Sydney nu.
Jag gick en sväng till glasskiosken och ner via sjön och utsiktsplattformen med Yuki och flickorna också. Vattnet var för en gångs skull så lågt att det gick att gå till plattformen utan att väta annat än fötterna, så vi gick dit. Alla tidigare gånger vi gått förbi har vattnet varit nästan knähögt för flickorna, så vi har struntat i att vada dit.
Själv har jag tittat på Finlandbilder med Ama och Rajus systrar (som aldrig slutar fascineras av att man kan vara så blond som syrrans barn) och dessutom börjat läsa den sista av romanerna jag tog med mig från Finland. Boken, "Ingen lycklig kärlek" av Inga-Britt Wik, verkar vara av snabbläst sort. Måste akta mig att jag inte läser ut den innan buss- och flygresan hem om en dryg vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar