Kusinkul, shopping och museumbesök

På lördag var det som vanligt igen kusindag, den här gången med Yuki. Hon kom redan genast efter hennes lunch, dvs. vårt morgonmål (nepaleser äter sitt första mål dal bhat, dvs ris och grönsaksstuvning med linssoppa, redan vid 10-11-tiden, dvs samtidigt flickorna och jag just har vaknat, tagit oss ner i köket och hällt upp våra morgonmålsflingor eller kokat gröt). Sedan lekte de hemlekar och gjorde videon och allt möjligt sådant som jag tydligen inte hade deras lov att titta på, för min närvaro störde leken. Jag var mer än nöjd över det, satt själv som klistrad vid Monika Fagerholms ”Glitterscenen”, som jag senare på kvällen läste färdig (älskar, älskar hennes berättarstil, språkanvändning och hela berättelsen var fascinerande, likt någon film av David Lynch (honom citerade hon förresten också i början av boken)). Den kommer definitivt med hem igen, ska inte säljas till lokala bokhandeln här.

 

Kusinerna lekte också i nya hängmattan, som jag tog med från Finland, men först nyligen hittade på ett sätt att vettigt hänga upp här. Gjorde rep av Rajus gamla söndriga jeans, som jag hittade när jag städade ett skåp i nedre våningen. Helt hängmatta blev den ju inte, men gunga, och den är skön att läsa i också, halvt bakåtlutad i indianställning. Jag är väldigt nöjd att få den upp nu äntligen, jag köpte ju faktiskt hela 3 hängmattor bara för att få den här ena. Först en från tori.fi som var fin färg, men som jag först då den kom hemskickad märkte att hade 140 cm långa stadiga trästödpinnar i vardera ändan (!). Inte möjlig att få in i en kappsäck alltså. Sedan försökte jag kvickt hitta andra förmånliga före vår resa, och hittade på tori eller huuto någon som sålde två för priset av en, dvs de här jag köpte. Den andra lämnade jag i Finland.

Sedan fick Yuki till tösernas glädje äntligen lov att stanna över natten. Tidigare har hon inte fått för ”hon blir förkyld av att sova med fläkten på”, vilket vi alltid gör i vårt sovrum. Vet inte varrför det plötsligt inte var ett problem längre. Hon blir förresten förkyld av att simma i kallt vatten, äta glass eller dricka kalla drycker också, vilka hon alla råkade ut för under denna övernattning här, men vad jag hört har hon inte ännu åtminstone blivit sjuk. På söndag morgon måste hon tidigt till skolan ändå, så hon hade gått redan då flickorna vaknade.

Ama, Bishnudidi, flickorna och jag åkte istället iväg till International mountaineering museum och efter det till Mahendrapul för att shoppa. Museumet är ganska nytt, stort och välutrustat. Intressantast tyckte jag var bilder som jämförde bergsfolk i Europa för ca 70-50 år sedan med bilder av samma saker från Nepal. Den enda skillnad man såg var faktiskt hudfärgen och kläderna. Arbetsredskapen, sättet att bära saker i korgar på ryggen, eller bundet rakt på ryggen, sätt att laga mat etc. var så gott som identiska! Det hade jag aldrig trott, då jag själv blev helt ställd när Bishnudidis man för några veckor sedan frågade mig vad som är lika här och i Finland och jag inte just då kom på en enda sak, utom typ att folk sover på natten och går till jobb och skola på dagen. Annat intressant på museet var bilder från Pokhara och Kathmandu från 50-talet framåt. Första flygen till Pokhara kom då, bilar och landsvägen faktiskt först tiotal år senare. Gillade också flygfoton från Bodnath stupa i Kathmandu från 50-talet, 90-talet och 2001 och 2013, där man väldigt åskådligt ser hur Bodnath stupan, från att ha varit mitt på åkern på 50-talet nu är mitt inne i ett väldigt tätt bebyggt bostadsområde. Flygfoton från Pokhara Lakeside från 90-talet, 2001 och 2013 visade också väldigt tydligt vad jag så många gånger kommenterat, att här är en väldig byggboom på gång. Töserna tyckte det roligaste var att bestiga en miniatyr av något berg (Mt. Manaslu?) som fanns på gården utanför museet. Observationer av Yetin väckte mest intresse inne i själva museet.

  

I Mahendrapul kollade vi kläder till töserna och mig, Bishnu vill ge någonting som gåva. Mira meddelade bestämt upprepade gånger med många sura ”nej!” att hon inget ville ha. Anila hittade som vanligt en massa, och Inika hittade något hon också. Själv valde jag tyg till en ny bommulls-nepalidräkt för vardagsbruk, mina gamla börjar vara ganska slitna. De äldsta är ju faktiskt från min första resa här, hösten 2001! Vi hann inte ännu till sömmerskan för att lämna in beställningen, så jag har bara tygerna ännu, men den ska bli ärmlös med ganska urringad rygg och i knälängd hade jag tänkt, och med ganska lösa byxor till. Vi ska göra återbesök i Mahendrapul om några dagar för att shoppa färdigt.