Fidget spinners!

I fredags hämtade Raju hem en fidget spinner, lånad av en kompis. Flickorna var eld och lågor. De har ibland velat tillbaka hem till Finland bl.a. just därför: för att köpa sig sådana tvinniga mojänger. Idag blev det äntligen söndag, butiken var öppen igen (lördag är ledig dag här), så de kunde gå och köpa egna, en gul och en röd (färgsortimentet lär inte ha varit så stort, med i brist på bättre dög dessa också). Resten av dagen har de suttit och bokstavligen spunnit.

Nu har vi varit här ungefär en månad redan, hälften av semestern alltså. Jag frågade flickorna vad de tyckt bäst och sämst om och vad de ännu vill göra här. Bäst var enligt Anila resan till Bandipur, sämst maten och önskemål att ännu göra var paragliding och någon annan övernattningsutfärd till någon kiva stad. Inika tyckte sämst om spindlarna i Bandipur (som det fanns många och stora av i vårt rum och utanför på terrassen, tror inte jag nämnde dem tidigare) och maten, bäst om att paraglidea, och önskade att vi skulle fara på någon resa ännu inom Nepal. Mira ville inte svara, men för hennes del kan jag gissa att bäst varit att plaska i simbassängen, sämst antagligen alla smådjur som hon är paniskt rädd för (t.o.m. fjärilar om de kommer för nära) och att äta. Miras önskemål kunde vara, tja, att få plaska ännu mer i poolen kanske. Själv har jag tyckt bäst om Bandipur utfärden, och dessutom att ha i det stora hela gränslös fritid. Sämst, tja, inget irriterar egentligen nämnvärt mycket, men det skulle vara kiva med större utbud i butikerna och ugn i köket, så man kunde variera maten lite (men stort plus är det att slippa tillreda maten själv, annat än något lite extra till töserna). Mina önskemål är liksom flickornas att åka på någon par dagars utfärd någonstans, t.ex. Kathmandu/Bhaktapur, samt att i lugn och ro hinna shoppa lite i turiststadsdelen Thamel i Kathmandu, för butikerna här i Pokhara är sist och slutligen ganska tråkiga och har dåligt utbud, och jag vet en massa bra butiker i Thamel jag skulle vilja besöka. Raju tycker däremot att vi inte ska åka till Kathmandu förrän i samband med att vi helt lämnar landet (och visst förstår jag pointen att 6-9 timmar x 2 i buss inte är så kul att göra i onödan).