Utfärd till andra sidan sjön

I går på eftermiddagen åkte vi med Rajus kompis Narayan i hans stora nya 4WD Toyota pickup till hans landeställe uppe på bergskammen på andra sidan sjön. Vägen blev krokigare och gropigare och stenigare ju högre upp vi kom. Vi strittade omkring på bakbänken som popkorn i en kastrull trots att bilen var utrustad med något för Nepal så exotiskt som säkerhetsbälten (som vi alltså använde, fast Inika och Mira fick dela på sitt).

 

Gården och husen, som han har hållit på att bygga de senaste ca 10 åren var väldigt fint, framförallt läget. Narayan har anställt en kille som bor där i en egen liten stuga och hjälper till med städning, matlagning och trädgårdsvård. Vi gick således bara en runda i majsfältet och gurkodlingen och valde ut lämpliga majskolvar och gurkor, sedan gav vi dem till killen och gick och satte oss på utsiktsterrassen. Efter en stund kom killen och serverade den färdigt tillredda majsen, gurkskivor med mintpickles och så dessutom vattenmelonbitar och grönsakscurry. Mums.

 

På området, byggt i en brant sluttning på olika terrasser, fanns förutom arbetarkillen stuga ett litet hus med sovvåning och kök i nedre våningen, byggt i traditionell nepali stil. Uppe på högsta punkten på tomten fanns utsiktsterrassen med en sovvgrupp under tak och en balkong, samt ett runt litet hus, där Narayan och hans familj själv bor då de är där på veckosluten. Huset såg (enligt Raju) lite ut som ett hobbithus, Raju är dessutom huvudet längre än Narayan och måste böja sig för att gå in genom dörrarna, som alla var byggda i traditionell, låg, nepalistil. Följande tillbygge blir enligt Narayan en simbassäng mellan utsiktstornet och hobbithuset. Sedan är tanken att hyra ut nedre och ibland också övre stugan till turister.

"Hobbithuset"

Det andra huset

Narayan är brahmin (högsta kastet, med stora nedärvda landområden och rikedom). Han har en del framgångsrika företag han själv startat också, bygger bl.a. stort hotell också på andra sidan sjön, är aktiv i olika turismfrämjande organisationer och har dessutom förmedlat studerande från Nepal till olika universitet i Europa, USA och Australien i flera år redan. Själv har jag träffat honom första gången redan i Australien för 17 år sedan, han studerade där och var Rajus kompis redan då (och långt innan). Han har förresten också besökt oss i Finland år 2009, under en av sina businessresor i Europa. Men alltså, väldigt trevlig är han, och liksom världsvan på ett helt annat sätt än många andra.

En söt nyckelpiga flickorna hittade.

Vi spenderade ett antal timmar på utsiktsterrassen och grusplanen under, sedan skumpade vi vidare längs de s.k. vägen (och mötte en buss, hur i hela fridens namn den nu klarade av att forcera terrängen där!). Vi stannade och åt lite till majs på ett annat utsiktsställe en bit österut längs åsen, nästan framme vid World Peace Stupan, som skymtade bakom träden på följande kulle. Vi hade utsikt över hela Lakeside och kunde t.o.m. höra musiken spela från restaurangerna långt nere på Lakesides sida av sjön.

Corn pose with not so corny view ;-)

Centrala Lakeside sett uppifrån. Vi bor ungefär i mitten av bilden, till vänster om det ljusblåa huset som är till vänster om det stora halvfärdiga tegelfärgade huset med en klarorange plastduk på taket. Som ni ser får man inte bygga högre än 3-4 våningar i den här delen av staden :-P

Takspiran av World Peace Stupa  skymtar mellan träden.

Idag har vi städat, jag har bykat och sedan delat ut veckans veckopeng (Anila 120 rupees, Inika 100 rupees och Mira 70 rupees). Nu började det just regna, men om det slutar i rimlig tid går vi ut och försöker hitta något roligt att köpa för veckopengarna. Mira behöver bl.a. en ny färgläggningsbok, hon har redan fyllt den hon fick i förrgår (!), men tur nog kostar de simplare färgläggningsböckerna utan klisterbilder precis 70 rupees.