Cyklar och andra fordon

Här hemma har vi i två dagar cyklat av och an på gården med den lilla cykel som Anila hade förra gången vi var här (som saknar bromsar fortfarande, men töserna kunde ändå inte låta bli den). I går var Yuki och hennes barnflicka Bimla här och dessutom trubadurpojken jag skrev om tidigare som komponerade musik till töserna hemma hos Shantadidi. De cyklade och sprang av och an säkert en timme på gården, och stojade och skrek av glädje så att de skrämde iväg varje fågel och mus på säkert en kilometers avstånd J I dag har Anila och Inika cyklat. I vår bottenvåning är en resebyrå inhyrd som också har en liten cykeluthyrning, där det också fanns en mountainbike i Anilas storlek. Den fick hon låna gratis och så kunde hon också cykla av och an på en cykel i rätt storlek. Inika hölls i balans med Londonkusinernas hjälp, jag hoppas hon också kommer att lära sig cykla utan stödhjul på den där cykeln, som Anila gjorde i hennes ålder senast vi var här.

Ungdomarna testade Shantadidis scooter, och det ville också Laxmididi göra. Synd att jag inte hade kameran framme då ännu, för hon var en syn, då hon först vinglade fram lite osäkert och sedan tryckte på gasen i ren förskräckelse och i sista stund lyckades bromsa in före hon åkte på en av alla blomkrukor som är placerade på gården. Alla skrattade så de tjöt, och hon hade nog ganska roligt hon med. J

Freak show på hjul. Geten med de fyra
 hornen skymtar brevid kossan.

Kossan som lagt benen på ryggen ;-)

På tal om att åka så råkade vi träffa en kossa som åkt hit ända från Indien i något som liknade blandningen av en cirkusvagn och ett tempel. I dag på förmiddagen var de flesta andra på flygfältet för att vinka farväl åt Shantadidi och hennes man som flög via Kathmandu tillbaka till Barcelona. Jag var hemma med flickorna för de sov ännu på morgonen när resten åkte iväg. Plötsligt hörde jag något som lät som en bröllopsprocession: högljudd ”Hare Krishna Krishna” musik ekande mellan husen. Jag tittade ner från takterrassen och såg vagnen, där det till min förvåning stod en kossa! Den stannade helt nära vårt hus, så jag grabbade kameran och töserna och sprang ner för att titta närmare på spektaklet. Då vi kom ner såg vi att det inte var vilken ko som helst, utan en kossa med en missbildning, två extra ben, hängande från halsen. I vagnen stod också en till synes helt normal get. Folk kom strömmande från alla håll för att röra kossan och geten och donera pengar. Då de andra kom hem berättade vi vad vi sett och fick höra att kossan och geten åkt kors och tvärs i norra Indien och Nepal ända från någon ort nära Mumbai! De var lite avundsjuka att de missat sevärdheten. Geten åkte med för att den har 4 horn, inte 2 som de borde ha. Jaha, jag är visst pinsamt dålig på getens biologi då jag inte alls reagerade över att något var annorlunda med den också...

I morgon ska vi inte göra något särskilt, men på tisdag åker vi kanske med Laxmididis familj till Manakamanatemplet uppe på ett berg 4 timmar härifrån med buss. Sista vägen, upp till själva templet och byn åker man med linbana. Planen skulle vara att åka dit och tillbaka samma dag, så vi ska fundera vad töserna tycker om att åka linbana (kul) se templet (helt ok) versus 8 timmar i en het minibuss (mindre kul).