torsdag 17 juli 2014

Lycka är en egen hund

Idag var det något slags liten hinduhögtid, vet inte helt vad eller varför. I praktiken betydde det att alla Rajus systrar med sina familjer kom hit för att få tika av Ama och Bua, och sedan åt vi god mat. Bishnudidi kom först och flickorna lekte hemlek Nepalistyle med lilla Yuki och deras nanny/hemhjälpsflicka Bimla. Bimla klädde dem i ”sari” gjort av sjalarna från mina nepalikläder. I övrigt fungerade det som vilken hemlek som helst.







Då Shantadidi en stund senare anlände blev det däremot annat liv i luckan. Hon hade nämligen Anilas efterlängtade hund med sig. Hunden hade fått något slags medicin mot löss och fästingar, som borde ha fått dem att dö och falla av. Den behövde genast en ordentlig dusch för att vi skulle se om medicinen haft effekt. Bimla och Raju duschade den, och stackars Leo såg så liten och ynklig ut då pälsen var helt våt. Eftersom det ännu fanns en massa levande fästingar eller annan ohyra i pälsen efter duschen så satt jag sedan och plockade ohyra med pincett den följande timmen eller så. Det fanns väldigt mycket av dem och det hela kändes ganska hopplöst i början, men till sist var Leo fri från småkryp. Sedan lekte Anila och Leo hela eftermiddagen. På eftermiddagen åkte Inika iväg med Londonkusinerna i Uttams bil till templet på kullen (samma som vi klättrade upp till med mamma o-ch pappa senaste resa, man kommer upp hela vägen fram med bil bakvägen om man inte vill gå). Inte ens den utflykten frestade Anila, då hon hade en hund att leka med, så hon stannade hemma.
 




På kvällen gnydde Leo ynkligt och ville säkert hem, och Anila var olycklig att den var så ledsen och sade att hon kanske inte ändå vill ha en hund för hon står inte ut att höra den gråta. Den fick sova i trappuppgången, den, liksom nepalesiska hundar överlag, är inte tränad att vara rumsren, så att ha den inomhus är uteslutet. Det kan hända att den får åka tillbaka hem om n¨gra dagar då Anila hoppeligen tröttnat på den, men än så länge stannar den här vad jag förstod. Inika är som sagt livrädd för hundar, också Leo, men till och med hon vågade röra den lite försiktigt i slutet av dagen.

1 kommentar:

Melli sa...

Oj fina lyckliga barn!! O så söt o fluffig den är, borstad o ren! :) sista bilden ser hon ju ut att flyta fram på.<3