Svettig, skumpig resa till Pokhara

På förmiddagen började killarna langa upp våra och Rajus systers familjs kappsäckar på taket till den minibuss vi hyrt för att komma vidare till Pokhara. Töserna tittade storögt på medan de knaprade på Anilas efterlängtade delikatess ”Nacho Nacho Cheese balls” som hon förälskat sig i förra resan. Nu döpte hon om dem till bara Cheese balls, som de heter på riktigt (som Inika uttalar”skit-boll” ;-) ). Sedan skulle vi åka och på vägen träffa Rajus kompis som skulle plocka upp mitt pass som inte blivit färdigt föregående dag pga Internetproblem i hela den där kontorsbyggnaden. Suck. Det visade sig att han inte hade fått passet, för de ville att jag och Raju skulle lösa ut det. I det skedet vi fick höra det här hade vi just knagglat oss igenom över en timme Kathmandu trafikkaos och var nästan på stadsgränsen, så det kändes otänkbart att åka tillbaka. En sådan tur då att detta är Nepal, ett telefonsamtal senare hette det istället att jag kunde e-posta fullmakt till Rajus kompis så han kunde plocka upp passet. Vi kunde alltså lugnt åka vidare.

Töserna bjuder cheese balls till Mira.

Vi har inte tidigare varit i Nepal under monsunen, juni-augusti, och jag hade föreställt mig att monsunen skulle innebära regn minst varje dag. Hela dagen vi reste till Pokhara var ändå regnfri och solig. Det var så klart att t.o.m. de snöklädda bergstopparna syntes i fjärran. Det var ju nog skönt att det inte regnade så att vägen sköljdes ner i floden eller stenblock och lera föll ner på körbanan, men däremot olidligt svettigt och hett i minibussen, som ju så klart saknade luftkonditionering. I skymningen nådde vi så äntligen Pokhara och fick träffa Ama, Bua, Rajus systrar och deras barn och en del nyfikna grannar. Flickorna var nöjda att inte behöva sitta i bussen mera, men lite besvärade av all uppmärksamhet. Dessutom var de ivriga att komma in och se det nya huset.

Sagostund i minibussen.

Vi har tillsammans med Rajus syster hjälpt Ama och Bua att finansiera ett nytt hus på gården. Det blev nödvändigt då de för ungefär dryga två år sedan bestämde att hyra ut hotellet. Ama och Bua hade dessutom ingen egen wc eller dusch i sitt förra hus, utan de använde hotellbyggnadens. Det nya huset är verkligen fint. På botenvåningen, med öppen vägg mot gatan, är ett rum som är uthyrt till någon som har något slags turistinfo och resebyrå där. På gårdssidan finns två rum till på bottenvåningen, ett gästrum och ett kontorsrum. Dessa är också egentligen uthyrda, men nu när både vår familj och Rajus systers familj är på besök så sover vår hemhjälp i det ena och Rajus syster och hennes man i det andra. En våning upp finns Ama och Buas rum, hemhjälpens rum (där Rajus systers barn nu bor) och så ett fint stort kök och vardagsrum och en inglasad balkong/innerterrass med en soffgrupp. En våning upp är vårt rum, ett stort och fint sovrum med gott om plats för oss alla fem. På vår våning är också en takterrass där man tvättar och torkar byke. En våning upp är en liten takterrass där solpanelerna och vattentunnorna finns, och dessutom byksnören och någon liten odling, gurka tror jag. Alla sovrum har eget badrum med dusch och wc. Lyx!