Middagsbjudning hos Shantadidi

Efter lunchen igår reparerade och tvättade jag färdigt kärran. Mira sov och töserna hade åkt till Rajus syster Shivas hus med Raju och sina Londonkusiner. Lugnt och skönt (men hett – var är regnet?!?). På kvällen åkte vi sedan allihopa på middag till Shantadidi. Uttam, Shivas man, kom igår hem från Indien där han varit för att få ordentlig vård och diagnos till sin sjuka mamma. Nu då han var tillbaka var hela familjen samlad för första gången kanske någonsin: Rajus föräldrar, Raju och jag, Rajus 4 systrar och deras män samt våra och Rajus systrars totalt 13 barn i åldrar mellan 1 och ca 25 år. Det var en orsak att fira, tyckte vi J Bua kom trots allt inte med på festen, han tyckte sådant är för ungdomar så han stannade hemma för att vakta huset istället.

Anila kommer kanske att få låna hunden Leo något tag.
 Hoppas hon själv åtminstone (inte Inika däremot, som är
 livrädd för alla hundar, också den här).

Maten var god och middagsbjudningen helt skön och avslappnad. Tills just före vi skulle gå hem, då vi hörde någon ropa att låset inte fungerar inifrån en av toaletterna. Det var Raju som var där, och låset hade på något sätt gått i baklås, så han kom inte ut. Efter att försökt vrida och vända på dörrhandtaget/låset i alla tänkbara vinklar bestämde Shantadidis man att det är hopplöst, så han plockade helt enkelt isär hela dörrhandtaget/låset och bröt upp dörren. Töserna var lite chockade att Raju varit instängd för ”han kan ju döööö där inne utan mat!” och glada att han kom ut. Shiva, Rajus alltid lite retsamma lillasyster, skrek kommentarer genom dörren som ”hördu brorsan, ta fast ett lugnande bad nu då du har chans!” (badrummet han var instängd i är husets enda med badkar).

Operation Rädda Raju

Töserna hade tidigare på dagen tillsammans med Shivas familj och Londonkusinerna gjort en utflykt till Begnas Tal, en sjö utanför Pokhara. De var ganska trötta efter dagens alla äventyr och somnade sedan gott i taxin på väg hem. Vi kom hem vid midnatt och nu ligger de ännu och sover båda två, klockan är 8 och bara Mira och jag är vakna ännu.

Ps. Internet är mer än lovligt trögt här, därför postar jag inläggen ganska oregelbunder fast jag skriver dem varje dag på word. Ofta hinner jag typ bara checka mailen eller facebook före nätet hänger upp sig igen. Annat som är trögt är min finska telefor som jag idag fick höra att inte kommer att hitta nätverk alls här, eftersom DNA inte är kompis med något av de lokala nätverken här. Så skicka alltså inga meddelande till min telefon och försök inte ringa, jag kan varken ta emot meddelanden eller svara i telefon på hela resan. Raju har redan skaffat lokalt Nepalesiskt abonnemang, så hans finska nummer fungerar inte heller. Jag tror inte jag tänker skaffa lokalt abonnemang, så skicka meddelanden till min gmail eller facebook istället om ni vill mig något.