fredag 11 juli 2014

Lakeside, växer som ett barn

Det är alltid lika fascinerande att se hur mycket nytt som byggts här i Lakeside mellan våra resor. Någon gång för över 10 år sedan då jag var här första gången så var 5-våningar höga Hotel Stupa på vår gata ett landmärke som alla visste var det låg. Nu ser det ut som vilket hotell som helst där det ligger mellan de 7- och 8-våningar höga hotellen som rest sig på bägge sidor. Precis som alla barn här blivit ett huvud längre sedan senast så verkar det som om de flesta hus fått en våning till eller två. Vårt nya hus är också två våningar högre än hotellet där vi tidigare bodde. Granne med oss är ett litet ruckel (Anilas Cheese ball shop, bekant från förra resan), men om jag förstod rätt ska de riva det och bygga ett 6-våningar högt hus dit istället. Just nu ser man bra från våra balkonger hur vardagen ser ut på den gården, det har inte tidigare varit möjligt, eftersom de har en mur runt hela tomten. Våra grannars grannar byggde för ca 10 år sedan stolta ett 3-våningar högt hus med pengar de tjänat i Japan. Nu har deras grannar byggt ett dubbelt så högt hus vägg i vägg med deras. På andra sidan gatan från vår gård finns ett halvfärdigt kråkslott i ungefär 5 våningar. Någon byggde på det redan förra gången vi var här, och någon bygger fortfarande på det, men vem det än är verkar den ha samma byggnadsideologi som den där gubben som ”rustar upp” sin gamla trävilla i Fågelsången i Helsingfors. Mossan växer snabbare än projektet framskrider.
Världsrekord i långsamt bygge? Kråkslottet mitt emot oss.
Tur nog är vårt nya hus alltså högre, annars skulle vi inte alls kunna se varken sjön eller bergen mera. Nu syns de skymta mellan hustaken från takterrassen (och Machapuchhare, Mt. Fishtail syns faktiskt från vårt fönster också, om det är klart väder). På tal om sjön så talades det för 3 och 6 år sedan om att alla hus närmare än 30 meter eller så från stranden ska rivas för att de är olagliga. Vi tog en kvällspromenad längs strandpromenaden för några dagar sedan. Till min stora förvåning var en stor del av strandpromenaden nu kantad av en massa nya små skjul där det såldes juice och frukt och det hade kommit en hel del helt nya restaurangbyggnader nästan helt fast i strandpromenaden också. På det området har det tidigare varit bara en lerig gräsmatta där vattenbufflarna har betat, så matställena gjorde egentligen promenaden mycket mysigare.
Utsikt från vår övre takterrass i riktining nordväst, mot bergen och sjön.
Utsikt från vår övre takterrass mot sydväst: sjön med den lilla ön
 skymtande och i bakgrunden kullarna med Peace pagodan. 
Någonstans hamrar någon nästan hela tiden, någonstans nära eller fjärran hörs hela tiden surret från någon cirkelsåg eller svets. Jag frågade Raju om det faktiskt finns turister att fylla alla rum, men enligt honom håller kinesiska, indiska och rika nepalesiska turister att hitta till Pokhara, och dem finns det ju en hel del miljoner av trots allt.

Utsikt från vår lägre takterrass. Halvfärdiga huset i rödtegel
är nytt, likaså det stora gråa huset med röda balkonger
(bredvid det lilla gråa som husägarna byggde
med pengar de tjänat i Japan).
Utsikt från vår nedre takterrass mot gatan och sjön.
Hotellet mittemot har ny fasad, annars är det mesta
som förr åt det här hållet.
De håller också på att förbättra vägen utanför vårt hus. Om jag förstod rätt ska den asfalteras snart. En annan gata här i närheten är nyligen asfalterad. Där har de t.o.m. målat övergångsställen för fotgängare och mittlinjemarkeringar, men det verkar nog mest vara dekorationer för att vägen ska se coolare och modernare ut, folk gör och går där de har lust ändå.


Utsikt från vårt fönster mot norr. Något så sällsynt som en plätt land med djungel mellan hotelltomterna!

Utsikt från vårt fönster mot Himalaya och Ama och Buas hotell,
som nu är uthyrt. Ser ganska litet ut från den här vinkeln.


Idag har jag fått kärran tvättad och ihopmonterad och så har jag reparerat hål som någon hungrig gnagare tuggat i tyget. I morgon ska vi ta kärran och gå på en promenad för att titta på husen lite längre från vår gård också.

2 kommentarer:

hansmichelsson sa...

Den stora kolossen bakom hotellet ser fortfarande halvfärdigt ut. Månne de inte tänker måla det alls? :o

Mum with a vision sa...

Nej, du har rätt, den är lika ful ännu och knappast blir den finare heller. Det är ganska typiskt här att inte måla sådana delar av sitt hus som man själv inte kan se, t.ex. bakre väggen. Därför är det målat bara på balkongväggarna på hotelllet i fråga, resten syns bara härifrån, inte från de ställen där husägaren eller hans hotellgäster rör sig. Exempel på samma fenomen finns på många andra tomter här på gatan också, som du ser på bilderna. Jag har någon gång siskuterat fenomenet med någon som inte alls förstod varför man skulle slösa pengar och färg på att göra sitt hus till en fröjd för ögat för grannarna...