Tand med sinne för timing

Gunga och glass

Idag gjorde vi nytt försök att hitta en sådan där liten rund ask med spegel- och glitterdekorationer åt Anilas tand. De första vi hittade var inte helt perfekta och dessutom ganska dyra, men sedan promenerade vi nästan ända till Café Concerto, och där fanns en butik där de sålde sådana. De kostade dessutom bara typ 0,70 euro/st, så jag kände inte ens för att pruta. På väg hem gick vi till ett café och åt glass och till tösernas stora glädje hade de en gunga på gården. Här i Nepal är gungor lika säsongsprodukter som julgranar i Finland. De sätts upp på gårdar och i parker för Dashain- och Tiharfestivalerna på hösten och tas ner genast efter festivalerna. Annan tid på året gungas här inte. Anila kom ihåg att vi haft en gunga på gården senast vi var här (på hösten under gungsäsongen), så hon har varit lite besviken då den inte mer är där. Nu fick ändå både hon och Inika gunga så mycket de ville, de kunde knappt vänta med att äta glassen först. J

Tandlös stolt tjej

På kvällen åkte vi alla till Bishnudidi på middagsbjudning. Anila ville absolut ta med sin nya ask. Tur var det, för då hon bet i en morot, så lossnade tanden! Då vi kom hem på kvällen lade vi tanden i ett glas vatten till tandfén, och Anila skrev en prydlig lapp åt tandfén ”Snäla snäla tandfe, läg tanden tilbaka i burken tak” och så visade hon ännu för säkerhets skull med pilar vad hon menade. Pilen som pekar på sedeln visar att hon önskar sig sedlar och inte slantar av tandfén. Här finns bara 1 och 2 rupee mynt nämligen, och de är värda mindre än 1 och 2 cent. Till sist ritade och klippte hon ännu ett mynt åt tandfén som betalning för hennes tand. Nu gäller det bara för mig (eller tandfén alltså) att vara vaken i natt före hon vaknar för att fixa allt ;-).

Meddelande till tandfén